Bygget av den nya höghastighetsjärnvägen Ostlänken föregås av omfattande arkeologiska undersökningar. Det var den första etappen – Kardonbanan från stambanan till Norrköpings hamn – som var anledningen till utgrävningarna och de spektakulära fynden i Ströja på Malmölandet norr om Norrköping.
Företaget Arkeologikonsult har på uppdrag av Trafikverket grävt i Ströja 2011, 2012, 2016 och 2020. Första året påträffades stolphål från hus, pilspetsar, keramik och djurben. Det tolkades som tre gårdar från slutet av vendeltiden (650–800 e.Kr.) eller början av vikingatiden (800–1050). Fynden kallades sensationella i tidningarna – men det skulle komma mycket mer. Ströja visade sig vara allt annat än en ordinär järnåldersboplats.
Gården i Ströja verkar ha etablerats omkring år 450 och då uppfördes ett stort långhus. Det var 40 meter långt och 10 meter brett och därmed den största kända hallen i Östergötland från folkvandringstiden (åren 400–550). Härskarna här hörde sannolikt till Östergötlands elit.
Runt år 650 omdisponerades bosättningen. En ny stor hall (cirka 35 meter lång) restes tillsammans med ytterligare byggnader. Ströja kom att bli en centralplats för blot, rättskipning, handel och hantverk.
Vid hallbyggnadens stolpar gjorde arkeologerna spektakulära fynd i form av guldgubbar. Dessa små guldfigurer (tunna guldbleck, 10-20 mm höga, med detaljrikt utformade mans- och kvinnofigurer) från perioden 400–800 e.Kr. betraktas som offer i en hednisk ritual. De har bara påträffats på 40 platser i hela Skandinavien – i första hand vid rika boplatser, en sorts kombinerade stormansgårdar och kultplatser. Tidigare var bara en guldgubbe känd i Östergötland.
Fynd av glasbägare, pärlor, smycken, arabiska mynt, vikter och hästutrustningar visar att handel bedrivs med stora delar av Europa. Folk från delar av – eller kanske hela – Östergötland besökte Ströja, som var en av de riktigt stora handelsplatserna i svensk förhistoria.
En rad aristokratiska föremål har påträffats: flera dräktspännen från vendeltiden, en praktsköld med fågelmotiv, en svärdslipningssten samt gröna och blåa glasfragment från bägare. Vid hallbyggnaden hittades vendeltida vapen och förgyllda beslag från elitens stridsutrustning. Sammanlagt har fler än 10 000 fynd gjorts i Ströja.
Arkeologerna tror också att människor samlats till blotfester vid Ströja. Stora mängder matavfall och spår av öltillverkning låg i en offersänka nedanför gästabudshallen. Där fanns också rituella föremål såsom miniatyrvapen och mängder av ben från olika djur. Det kan till och med ha offrats människor i Ströja. Fragment av mänskliga kranier och ett överarmsben hittades nämligen bland offerföremålen. DNA-analyser tyder på att kranierna kommer från kvinnor som inte härstammar från Skandinavien.
I samband med undersökningen 2016 identifierades också flera tidigare oupptäckta gravfält runt Ströja. De runda stensättningarna och högarna är inte undersökta men bedöms vara samtida med boplatsen under folkvandringstid, vendeltid och vikingatid.
– Fynden och lämningarna från Ströja är häpnadsväckande och för tankarna till klassiska platser i svensk arkeologi. Ingen sådan plats har tidigare varit känd i Östergötland och det står alltmer klart att Ströja kan jämföras med Helgö i Mälaren och Slöinge i Halland. Undersökningen kommer att bli ett betydelsefullt komplement till forskningen kring den yngre järnålderns samhälle, säger Björn Hjulström, arkeolog på Arkeologikonsult och den som lett utgrävningarna.
Under vikingatiden ändrade Ströja återigen karaktär och den gamla storgården ersattes av en by. Denna förändring märks också i fyndmaterialet. De mest praktfulla fynden dateras till folkvandringstid och tidig vendeltid medan de yngre är mer varierade men inte lika exklusiva. Ströja förlorade succesivt i betydelse och i stället tog det närliggande Norrköping över.
Byn, med nio gårdar, levde kvar in i historisk tid. År 1667 avhystes den, alla byggnaderna brändes och marken brukades av grannbönderna. Strax efter återuppstod byn under Krusenhofs säteri för att återigen överges vid mitten av 1800-talet då säteriet övergick till statardrift. Det fanns inte längre några synliga spår av det mer än tusenåriga Ströja – tills arkeologerna satte spadarna i den fyndrika jorden inför järnvägsbygget på 2010-talet.