Emilia hade precis innan vi sågs fått klart besked att hon var helt godkänd i alla ämnen på Bergska gymnasieskolans treåriga samhällsprogram.
– Det känns jätteskönt att ha klarat av gymnasiet. När det bara var två månader kvar av nian på Nyhemsskolan fick jag veta att jag riskerade att bli underkänd i engelska. Jag fick verkligen plugga stenhårt för att klara slutprovet, berättade Emilia för mig vid lunchbordet för någon vecka sedan.
Emilia Åkerlunds rötter i Finspång sträcker sig bakåt i tiden till i vart fall gammelfarmor/farfar. Hon är uppväxt i Viggestorp och Torstorp men bor nu på Östermalmssidan av Finspång med sina föräldrar. När hon var fyra år fick hon flytta till ett fosterhem i Torstorp där hon kom att stanna i åtta år. Föräldrarna hade alkoholproblem.
– Hon som blev min fostermamma var mycket nära min pappa och mamma och hela släkten. Så alltihop blev väldigt tryggt och bra trots hur det var. Och mina föräldrar har sedan länge tagit itu med sina problem och jag flyttade tillbaka hem till dem när jag var tolv år. Och själv har jag inga beroenden annat än att jag kan bli väldigt sugen på godis ibland, sa Emilia.
Hon är sladdis; stora systrarna är 12 och 16 år äldre.
– De har nu sina egna familjer med man och barn och hus och allt och vi får väl se hur det blir för mig med sådana saker i framtiden, sa Emilia med ett stort leende. Hon har en pojkvän.
– Vi träffades mot slutet av nian. Han gick på Grosvadskolan och jag på Nyhem och vi hade aldrig sett varandra förrän den dagen vi möttes, berättade Emilia.
Hon valde till samhällsprogrammet på Bergska därför att det är ett brett program som ger flera möjligheter framöver. SYO-konsulenten på Nyhem var öppen med att det är "mycket plugg" på samhällsprogrammet med Emilia tyckte att det var värt det.
– Jag visste ju inte alls vad jag ville bli och arbeta med då jag skulle välja gymnasielinje. Jag funderade lite hit och dit på byggprogrammet och andra yrkeslinjer men det kändes inte heller rätt. Jag visste att jag skulle få kämpa på samhällsprogrammet men när jag nu hade lyckats att bli behörig till gymnasiet så ville jag använda studietiden på bästa sätt och hålla flera dörrar öppna för vad jag skulle göra sedan. Nu känner jag att jag kanske skulle vilja studera till något socionomyrke, för att kunna göra nytta för folk som har det svårt. Men det krävs mycket höga betyg så jag behöver säkert ett bra resultat på Högskoleprovet för att kunna komma in på sådana utbildningar, sa Emilia Åkerlund.
Hon har trivts mycket bra på Bergska. Emilias studietid har ju påverkats mycket av pandemin. Lite drygt en tredjedel av utbildningen har hon varit hemma och den övriga tiden har hon mest varit på Nya Bergska i huset Bildningen nere vid stationshuset där också gymnasiet CNG håller till. En del lektioner har varit förlagda till gamla Bergska skolan utmed riksväg 51 vid utfarten mot Sonstorp/Örebro.
– Det är en familjevänlig skola kan man säga. Mycket bra lärare och fin sammanhållning vilket passar mig bra. Jag är mycket social, gillar att ha folk omkring mig och är inte särskilt blyg av mig utan hälsar och pratar med alla. Hemmastudierna under pandemin var därför ingen höjdare. Men jag hade ju vovvarna därhemma i varje fall som jag kunde gå ut med på rasterna, sa Emilia och sken upp i hela ansiktet.
Hon börjar arbeta direkt efter studenten. Det blir fotsättning på förra sommarjobbet på Högby hemtjänst. Emilia hoppas få arbeta där även under året som kommer. Hon ska ta ett "sabbatsår" från studierna för att arbeta och tjäna lite pengar. Det är tvåskift som gäller på Högby hemtjänst.
– Alla är så glada och trevliga på jobbet så det är kul att gå dit. Och jag tycker det är fint att kunna hjälpa de som är gamla och sjuka i sina hem. Men det känns sorgligt att många är så ensamma i sina lägenheter. Borde det inte vara bättre att få vara tillsammans med andra?, funderade Emilia.
När hon inte arbetar eller studerar så spelar hon på mittfältet i Lotorps anrika fotbollslag. Laget har haft en tung start på vårsäsongen.
– Vi är inte sämst men vi borde kunna vara bättre än vad vi visat hittills, sa Emilia.
Hon trivs i Finspång. Blir det universitetsstudier så blir det nog Linköping.
– Familj och vänner betyder mycket för mig. Men det klart jag vill ju inte sitta här som femtiotvååring och inte ha sett något mer än Finspång av världen, sa Emilia Åkerlund.