Nog Àr det klokt inrÀttat, att vila hela tiden Àr inte nÄgon vila utan bara ett sÀtt att vara. Ett efterlÀngtat glas vin kan vara vÀldigt njutbart men njutningen försvinner om man försöker uppnÄ den dagligen. Det Àr i sanning finurligt. Allt har sin tid dessutom, vi behöver fÄnga stunder och upplevelser. DÀr jag nu ligger i hÀngmattan mellan vakenhet och dröm dyker bilder upp av mÀnniskor som skuttar runt med hÄvar pÄ livets Àng, jagandes stunder av betydelse. Det tycks mig som om en del har förstÄtt medan andra tycks jaga vind.
SÄ ja, jag jobbar ibland pÄ olika sÀtt och med olika mening, ibland mycket privat och vid andra tillfÀllen mer offentligt. Jag fick tillfÀlle att förelÀsa om vÀrdegrundsfrÄgor i en skola nyligen. SÄ hÀrligt att möta pedagogers intresse! Nu undrar du kanske om dom verkligen ville lyssna pÄ en gubbe vid terminsstart. Visst, det kanske dom inte ville mest av allt men i mÄngas ögon tyckte jag mig se genuint intresse. Jag blir glad nÀr jag möter pedagoger som utstrÄlar lust att verkligen möta varje elev!
Den ideella organisationen Friends visar pÄ ett samband mellan mobbning/ krÀnkningar och skolresultat utifrÄn en undersökning man genomfört. Inget konstigt med det sambandet, vi presterar alla bÀttre om vi mÄr vÀl i en god kontext. Det oroar och stör mig att höra skolministerns reaktion, ja och det hon inte sÀger. LÀrare ska fÄ större befogenheter tycker hon, fler yrkeskategorier ska in i skolan menar hon. Efter att under 10 Är haft inblick i hur det ser ut med krÀnkningar och mobbning tycker jag mig vÀl förstÄ lÀget. De flesta krÀnkningar sker inte under lektionstid utan pÄ raster och pÄ nÀtet. För att pÄ ett bra sÀtt kunna vara med pÄ raster och reda ut saker ihop med eleverna krÀvs en viss personaltÀthet. MÄnga vuxna i vÄra skolor Àr vÀldigt bra pÄ sÄdant arbete och förstÄr betydelsen för eleverna. Befogenheter saknas inte! Mobbning Àr ett ord som inte finns med i styrdokumenten dÄ varje krÀnkning ska stoppas. Om vi vuxna reagerar pÄ varje krÀnkning uppkommer inga upprepade krÀnkningar mot nÄgon elev! Relativt ofta fick jag, som barn- och elevombud, kÀnnedom om utfrysningar och ofta sÄdana som var svÄrjobbade.
Man kan sÄklart inte tvinga elever att vara med varandra. Kloka skolor fixade rastaktiviteter sÄ att eleverna kom att hitta vÀnner via val av aktivitet, smart rent av! Att lyfta fram en tydlig vÀrdegrund och söka skapa lite av den sociala gemenskap lÀroplanerna talar om Àr betydelsefullt. Mycket av det frÀmjande arbetet handlar om att skapa relationer med eleverna och möjlighet till samtal. Att visa eleverna intresse! MÄnga vuxna i vÄra skolor Àr bra Àven pÄ detta men viss personaltÀthet krÀvs och ett tydligt fokus pÄ dessa frÄgor. NÀr det bara tjatas om kunskapsmÄl finns risk att vi tappar förstÄelsen för det tydliga sambandet; den elev som trivs och mÄr bra presterar bÀttre, eller mÀnniskor som mÄr bra presterar bÀttre Àn mÀnniskor som lever i utsatthet och stress. SÄklart, ge skolan resurser sÄ löser personalen rÀtt mycket och visa intresse för skolans vÀrdegrundsuppdrag! Man mÄ Àven begrunda att vÄra barn med tiden ska ut pÄ livets Àng och jaga meningen med sin stund pÄ jorden.
Jag hörde om att den fantastiske författaren Teodor Kallifatides vid tillfĂ€lle övervĂ€gde att inte hĂ€mta in tidningen. Nog förstĂ„r man kĂ€nslan av att inte orka vilja veta. SĂ„ hade han kommit att minnas sin fars ord âden som inte lĂ€ser tidningen Ă€r och förblir dum i huvudetâ, typ. Ja nu handlar det ju inte bara om tidningar, vi behöver veta om vĂ€rlden men det Ă€r inte nog med att bara ta till sig, vi behöver tĂ€nka och försöka förstĂ„ dessutom. Hur lĂ€r vi oss tĂ€nka klokt? LĂ€rde du dig det i skolan? Barn behöver fĂ„ samtala, bli lyssnade pĂ„ och fĂ„ tillfĂ€lle att övervĂ€ga dilemman. Barn behöver behövas! Barn behöver finnas i en vĂ€rdegrundad kontext. Barn behöver inte en problemfri uppvĂ€xt för att lĂ€ra sig tĂ€nka klokt. Erfarenheter av att problem kan lösas behöver barn tror jag. Att bara ta till sig fakta utan att kunna sortera Ă€r som att lĂ€gga flera pussel samtidigt!
NĂ€r jag vaknar i hĂ€ngmattan, efter en sömn mellan dröm och verklighet finner jag mig tycka lite synd om skolministern. Hon vet ju faktiskt inte inser jag. Kanske fick hon aldrig lĂ€ra sig att lyssna pĂ„ andra som vet och kan. Kanske tror hon att hon mĂ„ste âlĂ„tsaskunnaâ? Ăven en egensinnig gubbe som jag har förstĂ„tt att ta tillvara andras klokskap. Allt jag förstĂ„r och vet har jag lĂ€rt mig av andra, sĂ„klart!