Vi har genom Ären stÄtt ut med skuttande foliehattar, kacklande kycklingar, sjungande tanter och finska hÄrdrockare. Allt mÀrkligare bidrag för varje Är.
Det Àr sÄklart dags för Eurovision song contest.
Du vet det dĂ€r du egentligen inte vill erkĂ€nna att du slaviskt tittar pĂ„ varje Ă„r. NĂ€r du pĂ„ frĂ„ga harklar dig och mumlar âjo jag hörde nĂ„got om denâ istĂ€llet för att erkĂ€nna att du faktiskt sĂ„g tĂ€vlingen? Eller Ă€r du en sĂ„n som skyller pĂ„ andra familjemedlemmar? âHustru/sambo/ barn vill ju sĂ„ gĂ€rna se det â sĂ„ jag blir ju sĂ„ illa tvungenâ. Den ursĂ€kten har man ju hört en gĂ„ng eller tvĂ„.
Det gÄr nÀstan till den grÀns att vi hellre skyller pÄ hunden Àn erkÀnner att Eurovision fortfarande lockar oss. Vi hatar att Àlska, Àlskar att hata.
PÄ nÄgot mÀrkligt sÀtt hamnar man alltid dÀr framför tv:n och följer deltÀvling efter deltÀvling oavsett om man vill eller inte. SvÀrandes över mellanakter och töntiga repliker. SvÀrandes över att fel lÄt alltid vinner. Klagar, gnÀller och fredagsmyser med ett visst mÄtt av sjÀlvförakt som nÀrmsta bordsgranne.
Eller talar jag bara om mig sjÀlv nu igen?
Jag tĂ€nker inte sitta och pĂ„stĂ„ att jag âvetâ hur det gĂ„r för Cornelia Jacobs i tĂ€vlingen. Det kommer troligen bli raka motsatsen till vad jag tror. SĂ„ Ă€r det varje Ă„r.
Men som kuriosa: Jag tror vi kommer typ femma.
NĂ€r denna krönika trycks Ă€r det Ă€nnu inte avgjort om vi kommer vidare frĂ„n delfinalen heller för den delen. Jag gillar faktiskt lĂ„ten. Avskalat, charmigt â i tiden. Ăr det inte himla skönt att slippa se en halvnaken twerkande rumpa pĂ„ scenen för en gĂ„ngs skull? Enligt mig Ă€r det alldeles för mycket sĂ„nt pĂ„ bĂ€sta sĂ€ndningstid, mvh âKarenâ.
SkÀmt Äsido: jag tycker faktiskt att det ligger en del smolk i glÀdjebÀgaren i Är. Nu nÀr vi Àr igÄng igen efter coronavirus och tuffa tider sÄ ska det ÀndÄ nÀstla sig in problem. Dels dÄ det kÀnns lite fel att ha en fest nÀr mÀnniskor lider och till och med dör, dels pÄ grund av det politiska maktspelet.
VÀnskapsrösterna. RÀdslan för att stöta sig med nÄn. För visst Àr en del röster uppgjorda pÄ förhand. Eller?
Det finns vĂ€l inte en chans att de medverkande lĂ€ndernas juryer genuint tycker att just deras granne alltid Ă€r det bĂ€sta som hĂ€nt i musikvĂ€g. ĂndĂ„ Ă€r det misstĂ€nkt ofta rösterna glider över nĂ€ra grĂ€nser. Kanske inte full pott, men röster likvĂ€l.
Sverige Àr inte ett dugg bÀttre. Det Àr ju inte direkt sÀllan det röstas pÄ bÄde Danmark och Finland oavsett om bidraget har fÄtt en att vilja hÀnga sig i den rosa boan eller inte. Horribla framtrÀdanden hindrar inte poÀng i nÄgon form, iallafall inte frÄn vÀnlÀnder.
I Är tror jag dock det blir lite annorlunda. I Är kommer det hagla av solidaritetsröster snarare Àn grannröster. I princip tror jag att Ukraina skulle kunna stÀlla upp med en guldplÀterad musikalisk bajskorv och ÀndÄ ta hem det hÀr kalaset. Det Àr pÄ ett sÀtt vÀldigt vackert att visa den typen av solidaritet med ett land i enorm kris. Men samtidigt: har politik i en musiktÀvling att göra?
Ryssland Àr portade frÄn tÀvlingen. Ett politiskt stÀllningstagande: VÀrlden stÄr enad mot de hemskheter som sker. Gott sÄ. Men vem slÄr det emot? Mr P sjÀlv? Knappast.
Festen ger oss en chans att tÀnka pÄ annat. Men det Àr inte utan en bitter eftersmak.
Jag kan inte lÄta bli att tÀnka pÄ de som inte fÄr vara med.
De som fruktar för sina liv medan vi Àter popcorn.
Surrealism i sin renaste form.