Har ni hört talas om någon som saknar kriget? Det låter säkert konstigt för många av er. Men jag saknar det. Det är inte själva kriget jag saknar, jag saknar hela livet i Syrien.
Många tror att man inte har något liv under kriget men det stämmer inte. Genom kriget kan man ha sina bästa minnen. Det finns absolut jättemånga dåliga minnen, men detta har alla hört om därför jag ska inte berätta om dessa.
Där allting är normalt börjar plötsligt bomber falla. Människor lever som vanligt, åker till jobb och skola varje dag. Bomberna brukar göra att man kommer försent men det är inte en anledning att förbjuda dem att leva deras liv.
I början brukade vi inte gå ut men efter att tiden gick var vi tvungna att lära oss leva med det. Genom kriget skaffade vi nya relationer, vi träffade grannar som bor i samma område. Vi brukade sitta tillsammans dem om någonting händer i vårt område.
Jag kan fortfarande inte glömma första gången som pansarvagnar, armén och flygplan intog vårt område och för första gången bombade området. Vi kände stor rädsla eftersom det var första gången vi var med om det här.
I den vevan knackade en av våra grannar på dörren. Vi hade aldrig pratade med honom förut. Han sa att vi kunde komma in till hans lägenhet. Många av grannarna är redan där, sa han. Vi följde med honom och där träffade vi många nya personer som vi inte kände. För ett ögonblick glömde vi vad som hände i vårt område, vi stannade där till nästa morgon. Efter det här brukade vi sitta tillsammans varje dag, vi hade roligt.
Jag saknar dessa möten. Vi hade vårt liv på morgonen med jobb, skola eller något annat. På kvällarna träffades vi i en av grannars lägenheter och berättade om vad som hänt med oss under dagen. Vi försökte hantera livet under kriget och hitta det positiva.
En normal person kan inte se något positivt med kriget men om du lever där måste du göra det för att orka fortsätta leva. I början är det jättesvårt men sedan blir det en rutin.
Många positiva saker hände mig under kriget. Jag klarade gymnasiet och började plugga på Aleppo universitet, det var min bästa termin.
Jag är ledsen, att jag inte kommer att få plugga med mina vänner i mitt land igen.
Kriget lärde oss att bli tuffa och inte gråta över allting. Det lärde oss att kontrollera våra känslor och överleva i de värsta situationerna.
Kriget har förändrat min personlighet mycket och jag kan inte säga att det inte har varit bra. Nu har jag en stark karaktär och kan inte bli rädd för någonting. Det är det positiva med kriget.