Det är ju ändå lite dumt, alla barn är snälla, det hade väl varit mer befogat att fråga om det fanns några snälla vuxna på plats? Nåväl musikhjälpen visade att det finns såväl snälla vuxna som snälla barn. Det finns verkligen människor som bryr sig. Upplevelsen av just detta har jag haft under kudden sedan dess.
Nu är det snart slut på året 2021. Ännu ett år med oro för Corona men lite hopp rådde väl ändå under sommaren med ett för senat fotbolls EM och dessutom OS. Vi går mot ljusare tider vilket väl är tur med tanke på elpriserna hur mysigt det än må vara med tända ljus och öppen eld. Vi går mot ljusare tider och möjligen ett ljust år. På nyårsafton vill jag skåla för det där hoppet om ett gott år. Möjligen menar vi olika saker när vi tänker på vad ett gott år ska kunna innebära. Att nära och kära ska få vara friska såklart men kanske även att känslan från musikhjälpen ska leva vidare i oss. Att viljan att bry sig om andra ska prägla året. Att empati och rent av solidaritet ska styra våra val och handlingar. Nog finns det andra som mest drömmer om egen vinning av olika slag och nog finns det somliga som är beredda att kliva på andra för att själva få mer men sånt är inget man kan lägga under kudden och sedan sova gott.
Jag tror envist på framtiden, jag ser den i barnen och det är hoppfullt. Men vi måste bereda väg för våra minsta, ge dom trygghet att våga sina steg, ge dom möjlighet att få blomma. Familjer som inte själva förmår ge detta till sina barn måste få stöd. Själv möter jag, i mitt jobb, många barn som har det svårt men jag möter aldrig onda barn. Den längtan jag ser djupt därinne i deras ögon handlar om att få komma till sin rätt, uppleva att dom duger som dom är och kanske någon dag kunna få pröva sina vingar. Just det borde vara varje barns rätt. Om varje barn får den rätten kommer inget av dessa barn att skjuta någon på våra gator!
Nu ska vi snart skriva 2022. Med ålders rätt känns det som att jag nyss lärde mig skriva 1982. Med åren tycks somligt som varit komma ifatt och nära, alltmedan en del ”nyss-saker” redan är glömda. Visst kan det vara lite jobbigt när man hela tiden finner sig leta efter glasögon eller vad det nu kan vara men i grunden är det en växande superkraft som, ur allt man varit med om, sållar fram det viktigaste. Med superkraften kommer även förmågan att ta tillvara på goda stunder. Det stör mig att jag missat så mycket när jag saknat den förmågan.
2022 kommer alltså att bli ett år präglat av solidaritet och empati. Det kommer att vara tydligt för oss att vi behöver varandra och att alla är lika mycket värda. Nu kanske du känner dig tveksam inför detta påstående och undrar hur mina belägg för detta påstående ser ut. Ja, vad kan jag säga, det är en känsla och känslor smittar men inte hotande som Corona utan värmt och i glädje. Jag blir hellre besviken än låter bli att hoppas och tro. Låt oss förvänta oss allt gott för våra barn, alla barn och må vi förvänta oss ett respektfullt lyssnade när vi berättar att barn i grunden är goda och gör gott när så är möjligt. Alla vill lösa gängvåldet, såklart, men om vi verkligen vill lyckas börjar arbetet när barnen är små. Smart retorik i frågan är inget att lägga under kudden direkt.
Så ja, på nyårsafton ska jag skåla för hoppet om ett gott år och kanske dessutom lova några saker. Jag brukar lova saker, somligt har jag lyckats hålla men man är ju inte mer än människa. Att lova saker är ju ändå av värde och ett tecken på någon sorts vilja. Jag minns bara de löften jag lyckats hålla, en förmåga som kommer med den superkraft jag förvärvat.
Stephan, min fru ropar, varför står bordsmargarinet i frysen?
Vad ska man svara på sånt. Den analysen orkar jag inte ge mig i kast med, det finns gränser för mina superkrafter.
Margarinet, mumlar jag, hade tröttnat på osten vilket jag visade viss empati inför. Margarinet umgås mycket hellre med den frusna spenaten.
Varför mumlar du, undrar min tålmodiga fru.
Det kan vara klokt när man inget bra har att säga, det finns en och annan som borde mumla mer, svarar jag med något tydligare röst.
Men vi andra ska tala tydligt, tänker jag för mig själv. Utanför kommer det nya året tassande i kylan, den där nya superkraften har gett mig förmågan att höra även sånt. Mycket annat hör jag väldigt dåligt. Jag har mitt nyårslöfte klart för mig. Säga det får man inte, men skriva går väl an? Jag lovar att göra och uppleva saker jag kan spara under kudden, säger jag till mig själv utan att det hörs. Att tala med mig själv är ytterligare en del av superkraften som jag håller på att utveckla.
Med detta önskar jag dig, bäste läsare, ett riktigt gott nytt år!