Som vanligt har det gått otroligt fort, det verkar alla tycka, och plötsligt är det snart jul. Almanackan är åter fulltecknad, oklart av vad, för så mycket roligt tycker jag inte att jag gjort, särskilt inte under hösten. Men jag glömmer fort. Vad jag vet är i alla fall att jag kunnat lösa Melodikrysset, som är min favoritsysselsättning på lördagsmorgnar, sex gånger sedan i augusti. Allt jag varit upptagen med har så klart inte varit tråkigt, men lördagsmorgnar borde vara lediga. Jag vet att man kan lösa krysset precis när man vill, men om det inte får vara del av en ledig förmiddag kan det kvitta.
Just det där med att binda upp sig på saker verkar vi ha väldigt olika inställning till. En del tycks hantera det mer som ett önsketänkande eller “jag kommer om jag inte har nåt annat för mig”, medan andra är plikttrogna och fullföljer det de anmält sig till och dyker upp. Jag tillhör den senare gruppen, även om jag förbannar mig själv ibland att jag inte sa ifrån.
Jag är med i både bokcirklar och skrivcirklar, alltsammans sånt jag gillar och vill göra, men visst kan annat komma emellan ibland eller man är bara dödligt trött en måndag i november. Det är klart att man måste få utebli en och annan gång, men jag tänker nog mer på dem som anmäler sig till allt möjligt, kommer en gång och sen har de inte tid. Det visste man väl innan liksom? På min förra arbetsplats hade jag en bokcirkel med föräldrar under många år. Det blev ett litet kärngäng som träffades regelbundet, även efter att deras barn slutat på skolan, men ibland blev vi för få och nya föräldrar bjöds in. Vid ett tillfälle kom arton personer, kanske behövde vi dela upp oss på två grupper, men vis av erfarenheten lät jag det bero. Nästa gång kom hälften och några gånger senare var vi nere på hanterbart antal.
I veckan läste jag om luciafirandet i Valdemarsvik som måste ställas in. Sexton ungdomar hade från början anmält intresse, men på första repetitionen dök ingen upp och inte senare heller, utan att säga till. Det ser tydligen likadant ut på fler platser, lika bra att lägga ner kanske, men frågan är ju varför man anmälde sig från början? Och sen inte kom? Kanske kändes det inte bra när man fick veta vilka andra som skulle vara med, för det verkar ju styra oss mycket. Jag kan tycka att det är irriterande.
Än är det lite kvar av 2022. Nästa krönika blir kanske en summering, eller så förpassar vi bara året in i evigheten som ett riktigt skitår.