Min mormor sa alltid att huvudsaken är att man är frisk, då klarar man vad som helst. Jag minns att jag tittade oförstående på henne. Då, i tonåren nånstans, framstod det där som så otroligt självklart. Hur skulle man annars vara – sjuk eller? I den åldern är man ju närmast odödlig och att man skulle kunna vara annat än frisk fanns liksom inte med i bilden.
Med åren har den där frasen fått en helt annan innebörd. När diverse krämpor smyger sig på och det gör ont lite varstans, när vänner blir sjuka och dör, då inser man att det där med att vara frisk långt ifrån är en självklarhet. Hallå mormor, jag fattar nu och det är inte roligt!
Tyvärr verkar det ju som om stigande ålder inte är den enda orsaken till sämre hälsa. Förvånansvärt många unga människor kontaktar sjukvården dagligen och antalet samtal till 1177 har ökat dramatiskt. Då tänker jag inte i första hand på alla dem som mår psykiskt dåligt, för det är en helt annan historia, utan de som anser sig ha fysiska besvär av nåt slag. Det är i och för sig inte så konstigt med tanke på den sjukdomshysteri som råder. Media eldar outtröttligt på vår rädsla och vi är inte sena att haka på. Det är ständigt nya utbrott av märkliga dödliga influensor, man ska akta sig för fåglar och fästingar och gud vet vad. Det gäller att äta rätt, motionera rätt, klä sig rätt, för annars blir vi sjuka. I panik uppsöker man akuten för minsta nysning eller utslag. Kanske kan det vara så att många egentligen bara behöver ha nån som lyssnar en stund? Eller att man är så osäker på vad skillnaden mellan friskt och sjukt egentligen är. Jag är inte så säker på att unga människor idag känner sig lika odödliga som jag gjorde i den åldern och det är lätt att bli lite av en hypokondriker. När man dessutom kan läsa om att människor i framtiden kommer att dö av sjukdomar som hittills varit lätta att bota, som t ex lunginflammation, diarré och blodförgiftning, är känslan av katastrof inte långt borta.
Med hjälp av diverse sidor på nätet går det ju för all del alldeles utmärkt att diagnostisera sig själv också. Vissa dagar har man både cancer och giftstruma och kanske en liten släng av obstruktiv bronkit. Ju mer man googlar desto konstigare sjukdomar har man. Till slut stämmer varje symptom in på alla möjliga sorters sjukdomar. Man skulle ju faktiskt, rent teoretiskt, kunna vara en av de högst 100 personerna per en miljon invånare, som drabbats av just den där ovanliga sjukdomen. Alla kan vara sin egen doktor och det är inte så svårt att stressa upp sig själv alls faktiskt.
Nä, som sagt, huvudsaken är att man får vara frisk. Du hade så klart rätt mormor och nuförtiden är jag faktiskt på riktigt tacksam för varje dag som jag får vara just det, för det är verkligen ingen självklarhet. När man mår bra klarar man nästan hur mycket som helst, har man ont orkar man inget, så sant som det är sagt!
Den här veckan sänder jag dessutom en tacksamhetens tanke till den (h)ärliga kvinna som hittade min mobiltelefon på gatan i lördags kväll och lämnade tillbaka den till mig dagen därpå. Allt är trots allt inte hopplöst här i världen.