Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Jag delar replokal med ett citronträd

Jag delar replokal med ett citronträd. Plus några övervintrande pelargoner och Afrikas drottning. Blomman alltså.

"När vi repar brukar citronträdet få en skvätt vatten, när vi andra dricker kaffe, en nog så viktig del av reptiden", skriver Cecilia Lundholm Pålsson.

"När vi repar brukar citronträdet få en skvätt vatten, när vi andra dricker kaffe, en nog så viktig del av reptiden", skriver Cecilia Lundholm Pålsson.

Foto: Anders Wiklund/TT

Krönika2021-03-06 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Och några musiker förstås. Jag har inte bestämt om det här ska bli en text om ett citronträd. Eller om ett band. Vi får se. Citronträdet har hur som helst tillbringar sina vintrar i det som med tiden utvecklats till en replokal. Rummet håller en lagom grundtemperatur och värms bara upp ibland, trädet kom som en födelsedagspresent från en av sönerna och det har gett oss fem citroner på ungefär lika många år. En får inte ha bråttom. Rummet innehåller också ett gammalt vitrinskåp med minnessaker, alla gamla mobiltelefoner har bildat ett litet museum, barnböcker på rad. En period var det gästrum, en gammal sängbotten minner om det, nu uppallad mot väggen som ljuddämpare. Olika syften för olika skeden i livet. 

Bandet bildades för några år sen, av bland annat maken. Jag var inte med från början och hade nån sagt då att jag skulle komma att vara med, hade jag inte trott på det. Jag kan inte sjunga och inte ska väl jag. Lite körsång har jag provat på och jag sjöng som liten, men det är allt. För en tio-femton år sen var jag med i både nyårsrevy och sommarteater och hade sångnummer, men det var ju mest på skämt. Men jag älskar att sjunga och det borde vara varje människas rättighet att få ta ton, oavsett om man sjunger bra eller inte. Och vem bestämmer egentligen vad som är bra? Det är inte så konstigt att körsång sedan mer än hundra år är en stor folkrörelse i Sverige och sysselsätter närmare 600 000 personer. Det finns körförbund och körpoddar och tidningen Körsång med en upplaga på runt 12000 exemplar, är en av Sveriges största musiktidningar. Människor mår bra av att sjunga helt enkelt. Jag gillar bättre att sjunga i det mindre formatet, med färre röster, men visst kan det vara maffigt med en hundramannakör som tar i så att taket lyfter. 

I vårt gamla gästrum/citronträdsvinterförvaringsrum repar vi ett par-tre gånger i månaden och det har blivit ett viktigt socialt sammanhang. Under det senaste året nästan det enda sociala sammanhang som vi ingått i och det har varit extra fantastiskt att få höra musik live just det här året, med alla inställda spelningar och konserter. Det är nyttigt att göra nåt kreativt, att vara en del där man skapar tillsammans med andra. Jag är tacksam för det. När vi repar brukar citronträdet få en skvätt vatten, när vi andra dricker kaffe, en nog så viktig del av reptiden. På så sätt bli alla nöjda. Och texten blev nog mer om ett band än om ett citronträd.