Jodå, jag fyllde år helt nyligen och eftersom jag av min mor blev född till denna jord i augusti 1948 så betyder då det att jag blev 69 år.
Tänk så mycket man har fått upplevt sedan den där dagen då de första stapplande stegen togs i den torftiga lilla stugan, då med en bror några år äldre. Denna kropp som stadgar skinn och muskler med 206 ben, stora och små. Varje
fot som innehåller 26 mindre ben; hur många steg har ni tagit under alla dessa år, mina fossingar? Och tänk, denna kropp som består av 70% syre och väte, alltså vatten; därtill kol, kväve, fosfor och lite kalcium. Nog är det väl förunderligt att det något så när fungerar i alla fall, jag menar: hur många slag har hjärtat dunkat, hur många tankar har virvlat genom hjärnan,
hur många andetag? Livet består av så många olika ingredienser som väl vi alla får ta del av, allt från glädje till sorg och från lycka till förtvivlan. Men det är väl meningen med livet att det skall innehålla motgångar och därtill medgångar, tänk att gå omkring och vara ständigt på topphumör eller konstant ledsen hur skulle det se ut? Nej, jag känner ingen rädsla över att bli äldre tvärtom, det är nu man kan börja reflektera över tiden och vad den ger och har gett mig som människa på
denna planet. Från tonårens sökande efter vad man skulle bli, på den tiden handlade det om kläder och utseende; precis som i dag alltså! Tidigt arbetande på fabrik och värnplikten med långa resor och hemlängtan, men ack så nyttigt. Utbildning och anställning, resor runt i världen; erfarenheter av att det finns andra länder och andra människor att lära av och att känna. Att inte vara rädd för att pröva på och skaffa sig erfarenheter, skaffa lägenhet och bilda familj.
En sommar har snart passerat, den sextionionde i ordningen, och snart ljuder åter tranornas vemodiga sång som berättar att hösten väntar där bakom krönet. Turisterna som bara för några veckor gav liv och rörelse i vår stad har återvänt hem, arbete och skola väntar.
Göta kanal ligger nu ganska tyst och övergiven, de fina passagerarfartygen fick denna sommar lysa med sin frånvaro, för lite vatten ligger till grund för detta. Är vi inte tillräckligt snäll mot Moder Jord mån tro, det händer så mycket obehagliga saker runt om i världen just nu, från miljöförstöring till meningslöst våld och dödande. Livet är ändå så viktigt att vårda och ta hand om, jag har ibland en känsla av att en del människor hellre talar illa om andra genom de s.k. sociala medierna; varför har det blivit så? Det vore väl hemskt om ord som hygglighet, omtanke, respekt bara så där försvann ur vårt så vackra språk? Men jag tror på människornas förmåga att vilja göra saker till det bättre, att godheten kommer att besegra det onda. Och jag vill gärna vara med på den resan under många år framåt i tiden; uppleva årstidernas skiftningar, resa
till andra länder och lära känna andra människor från andra kulturer, se och uppleva! I dag är en ny dag. Lev väl!