Var tredje läkare i Sverige är utlandsfödd. På den enhet där jag för närvarande tjänstgör kommer en majoritet från andra länder, inklusive verksamhetschefen.
Samtidigt kan jag konstatera att jag sällan jobbat med så kompetenta kolleger och på en sådan välfungerande klinik som den här.
Det är också värt att notera att nästan alla av mina överläkarkolleger tagit sin läkarexamen i länder utanför Sverige som alltså inte är unikt vad gäller den höga kvaliteten på läkarutbildningen.
Jag får nu dagligen ett bevis på att invandring och integration kan fungera i praktiken.
Men mitt exempel illustrerar också anledningen till varför integrationen är en succé på just min klinik; alla mina kolleger har en efterfrågad akademisk examen och kommer från EU-länder.
För om man studerat i ett land i eller utanför EU verkar nämligen ha betydelse.
När kunskapsprovet för utländska läkare från länder utanför EU genomfördes på Umeå universitet förra året blev bara var fjärde deltagare godkänd. Ett godkänt prov är ett krav för att få svensk läkarlegitimation.
Anhängare av en fortsatt generös och näst intill oreglerad migration brukar hänvisa till Kanada som ett lysande exempel på ett lyckat flyktingmottagande och en välfungerande integration. Men Kanada har en mycket strikt politik både vad gäller flyktingar och arbetskraftsinvandring. Till skillnad från Sverige har Kanada ett tak för hur många flyktingar som tas emot av humanitära skäl och dessutom prioriteras familjer och kvinnor. Unga män är inte välkomna och personer dömda för grova brott kan inte få asyl. En annan skillnad mellan länderna är att Kanada ställer krav på att anhöriga som kommer till landet måste försörjas av den eller de som tar dit dem. Under perioden 2016-2020 räknar Migrationsverket med att anhöriginvandringen till Sverige når upp till 374000 personer. Det ekonomiska åtagandet för alla dessa kommer de svenska skattebetalarna att stå för under många år framåt. Anhöriga som vill återförenas med släktingar som beviljats asyl i Sverige har dessutom rätt att söka resebidrag.
Även arbetskraftinvandringen är hårt reglerad i Kanada. Människor handplockas helt enkelt utifrån sina attraktiva utbildningar.
När en av mina kolleger med stor entusiasm berättar att han under kommande helg ska följa med sin svenske svärfar till landet för att hugga ned träd är det också ett bra exempel på hur en lyckad integration inte bara inskränker sig till arbetslivet.
Om man verkligen vill känna samhörighet med sitt nya hemland och delaktighet i samhället krävs också en nyfikenhet och tolerans för idéer och vanor som kanske inte finns i det gamla hemlandet.
Valet av partner måste vara frivilligt och inte någonting man tvingas till på grund av religion eller kultur.
Tilliten till staten och institutioner måste ersätta stam-och klanlojalitet om utvecklingen mot parallellsamhällen ska vändas.
Det får heller inte råda någon tvekan om att svensk lag skall gälla i Sverige.
Min klinik visar hur väl integrationen kan fungera utifrån vissa kriterier.
Att lära av Kanada, som anpassar flyktingmottagandet efter landets behov och utifrån vad man klarar av, är en rimlig väg att gå.
Om vi ska klara en lyckad integration kan vi inte fortsätta på samma sätt som hittills. Sverige tar fortfarande emot långt fler asylsökande än andra jämförbara europeiska länder trots regeringens försäkringar om att regelverket anpassats till EU:s miniminivå.
I grund och botten är jag optimist. Om vi inser vilka misstag som begåtts och vidtar de rätta åtgärderna kan vi fortfarande vända utvecklingen.
Den övertygelsen bekräftas varje dag jag kommer till jobbet.