Jag vill vara jordens medelpunkt. Så heter en av årets nya ungdomsböcker. Och det vill vi väl, egentligen.
Ingen vill spela en biroll, framför allt inte i sitt eget liv. Som tonåring är man ganska upptagen av sig själv, hur man ska vara och hur man uppfattas av andra. Så småningom fattar man ju att alla är precis lika upptagna av sig själva, så det är ingen som hinner ha så mycket koll på nån annan. Och som vuxen blir det plötsligt så många andra att ta hänsyn till, så själv hamnar man lite i bakgrunden och kanske glömmer vad man egentligen hade för drömmar.
När det snart är dags att ta emot alla elever igen, hoppas jag att de i alla fall ska få vara medelpunkten i sina egna liv. Att de ska känna att det är de som har kommandot och styr sin framtid och inte bara åker med. Att de ska våga göra sina egna val, ha sin egen stil, fatta sina egna beslut och följa sina hjärtan. Inte falla för grupptryck och göra sånt de inte vill, inte fastna i betygshets och stressas sönder av orimliga krav. En av de tyngsta dagarna på året är när vi går igenom nya elever med diverse diagnoser och andra hinder. Vissa barn och familjer är så drabbade att hälften vore nog. Jag är ändå glad att vi brukar hitta lösningar så att alla har så bra förutsättningar att klara sin skolgång, som är möjligt.
Sommaren försvann som vanligt snabbare än man ens hann att säga semester. Tydligen har hjärnan ändå kopplat av, för allt som bestämdes, planerades och skrevs i juni framstår som i ett annat liv. Har jag över huvud taget varit med? Jo mitt namn står ju där. Sakta, sakta återvänder fragment av ett utmattat terminsslut och det kanske till och med går att blåsa liv i visst engagemang. Läsåret rivstartade med en kick-off, då lärare från olika skolor träffades och diskuterade sina ämnen. Allt kändes fortfarande avlägset och inga frågor dök naturligt upp i huvudet, men efter några timmar började det falla på plats igen.
Jag lovar mig själv, som vanligt, att detta läsår ska bli bättre, jag ska hålla bättre ordning på skrivbordet, skriva lappar och kom-ihåg-listor till mig själv - sluta tro att jag kan hålla allt i huvudet, där verkar ju inget få plats längre - och sätta in viktiga papper i pärmar - inte ha olika osorterade högar på skrivbordet. Tror stenhårt på att jag kommer att lyckas, i alla fall några veckor. Sen lär det se ut som vanligt igen.
Förra året så här dags avslutade jag en krönika med att nästa sommar, då skulle det minsann röjas och sorteras i garderober och förråd! Hur gick det då? Nja, men jag lovar att nästa sommar, då kommer det att ske! Garanterat!