När allt går bra för ens barn är det möjligen svårt att sätta sig in i hur jobbigt smärtsamt det blir när något inte fungerar i barnets liv. Många av oss lever intensiva liv som förutsätter att allt fungerar. Om bilen går sönder faller det livspussel man förlitar sig till. Diskmaskinen stjäl mycket av vår tid när den helt plötsligt liksom lägger ner sin verksamhet. Olika saker får oss att sitta i telefonköer vi faktiskt inte har tid med. Det är viktigt för oss att saker fungerar och är hela. När våra barn inte har det bra eller förmår fungera så som förväntas faller vi tungt.
När jag gick i skolan hade man inte kunnat ha några förväntningar alls på skolan. Det är annorlunda nu. Skolan ska fostra ihop med hemmen. Skolan ska möta varje elev där den befinner sig och anpassa undervisningen utifrån elevens erfarenheter. Inget av det där är lätt men ambitionen är viktig. Någon kanske vill påpeka att även föräldrar har ansvar och då svarar jag: självklart! Den viktigaste grunden för barns utveckling läggs i hemmet men ingen kan bära det man inte orkar, flyga på vingar man inte haft råd att köpa eller som i en annan visa ” ro utan åror”.
Vi förmodas hjälpas åt. Alla kan inte allt och det man kan, kan man inte alltid. Vi vill leva i ett samhälle där alla bereds lika möjligheter att utvecklas och komma till sin rätt. Även om man i dessa tider ofta söker svaren till olika problem i människors gener får man väl förmoda att dessa alltid varit och kommer att vara olika. Ingen av oss är bra på allt och var och en har sin akilleshäl. Det måste vara självklart att få hjälp med det man inte förmår liksom att kunna få bidra med det man faktiskt kan.
Mitt hjärta brinner för varje barns möjlighet att få komma till sin rätt. Varje barn är ju ett mirakel eller hur? Man kan inte ta mirakel för givna.
Ibland är inte lösningen för olika barns problem någon avancerad pedagogik. Ibland heter lösningen Birgitta. Jag hör talas om henne och andra som henne ganska ofta.
Birgitta är visserligen pedagog men hon har dessutom ett varmt öppet hjärta och hon har ögon som förmår uppskatta varje mirakel. Jag vet inte om man kan studera sig till ett sådant hjärta. Förmodligen har livet försett henne med denna gåva.
Förmågan att skapa goda möten är underskattad. Den förmågan säljer mobiltelefoner, får folk att återvända till samma restaurang, välja en viss klädaffär och får barn att trivas i skolan. I goda möten finns alltid hjärtat med. Hjärtat och tillgången att se sig själv i andra. När hjärtat är med förstår man att då och då göra undantag. När hjärtat är med orkar man göra det där lilla extra.
Den här krönikan är en hyllning till dig Birgitta och alla andra som du. När saker blir svåra för barn finns inga enkla lösningar. Man må göra planer och fylla i blanketter, göra utredningar och sätta etiketter men utan goda möten blir vägen lång.
Ska man nu, som tydligen alla partier vill, satsa på skolan bör man satsa på goda hjärtan.
Om du känner Birgitta eller någon som henne, köp en blomma och skriv ”för ditt goda hjärta”. Krama henne när hon är trött och säg henne att hon gör skillnad! Jag vet en som jag ska köpa en blomma till!