På kvällarna glider månen fram genom mörkret och stjärnor tindrar på den svarta himlen. Allt detta för att vänligt och tydligt påminna oss om att det finns ljus i mörkret. Mellan alla bistra nyhetssändningar möter vi goda och vänliga människor. Någon vinkar vänligt vid övergångsstället, en expedit visar sig oväntat hjälpsam och någon lämnar plats i bussen för en äldre dam. Det goda lyser envist igenom allt det onda!
Pappa som under sina senare år till stor del förstod världen via media kunde ofta uttrycka förfäran över hur världen såg ut. Jag fick då berätta om alla dom fina barn jag mötte i mitt arbete och alla fina människor jag fick jobba ihop med. Sina barnbarn såg han och gladdes över men tänkte nog att dom var undantag. Pappa var bra på att se det goda i människor han mötte men medias berättelser tog ofta över. Pappa har varit borta från världen i över tio år även om han hela tiden varit högst närvarande för mig. Vad skulle han sagt om världen idag?
Det man inte ser, ser man inte. Det man inte får berättat vet man inte. Ibland behöver man röra sig lite för att se ljuset! Det händer att någon med ord och handlingar skymmer det ljusa. Ibland måste man kanske höja rösten och be någon flytta på sig. ” Flytta på dig, du skymmer allt det vackra och ljusa”, måste man kanske ropa?
Framåt kvällen vandrar min fru och jag i väg till fritidsgården Hageby Hus. På fritidsgården firas barnkonventionen. Där dansas, läses texter om konventionen och där sjungs fina sånger! Barns ögon glittrar av glädje och mina tåras av samma orsak! Samhörigheten och den gemensamma värdegrunden känns i lokalerna. Oj vilka fina barn och ungdomar! Vilken härlig personal! Detta är främjande arbete! Jag väljer ordet ”främjande” framför ordet ”förebyggande”. Det som somliga politiker vill förebygga gäller sannerligen inte alla barn men alla barns utveckling behöver främjas! Det är sannerligen mer klokt att främja en god uppväxt med upplevelser av delaktighet och respektfulla möten än att beslå barn med fotboja i förbyggande syfte! Oj vilken fin kväll på Hageby Hus! Jag förstår faktiskt inte varför så få chefer och politiker fanns på plats. Det man inte ser, ser man inte!
Jag skulle ha berättat för pappa om kvällen på Hageby Hus. Det skulle gjort honom glad. Innerst inne trodde han på det ljusa och alla dom dagar han orkade var han ett ljus för mig! Att vara ett ljus för någon eller flera är en stor sak! Nu behöver jag inte berätta för pappa om det ljusa jag sett, han vet och vet bättre än jag!
Under mina tio år som krönikör i Folkbladet har jag ofta återkommit till berättelser om pappa. Det har dessutom ofta handlat om barn och barns rättigheter. Ett annat område jag återkommit till är att människor gör så gott dom kan, att alla är summan av sitt liv varken mer eller mindre. Jag vill tro att detta skrivande handlat om en vilja att dela ljus och hopp! Ju längre jag levt ju tydligare har det blivit för mig att somligt sitter på tvären i mig och annat hjälper mig framåt. Jag har kommit att förstå att det är så för många av oss. Det som sitter på tvären kan få oss att göra dumma saker och ibland rent av elaka saker men ondska är det inte fråga om. En del av oss förmår inte bättre än att stå i vägen för ljuset! Att leva nära pappa fick mig att förstå mer än vad barn ska behöva förstå men det fanns en god lärdom i det där. Jag såg det goda i honom även när han tappade fästet och lärde mig att det goda kan behöva kämpa med det som kommit att sitta på tvären. I mitt skrivande har jag försökt lyfta fram det faktum att barn i grunden är goda men behöver ett främjande sammanhang för att bli den vuxne som barnet skulle kunna bli! Mitt skrivande har varit ett försök att knuffa på världen om än så lite. Så hur ska jag nu ”knuffa” när Folkbladet försvinner?
Hur ska en sådan som jag till exempel kunna engagera sig politiskt? Det tycks mig mer handla om att trycka till den andre än att förstå hen. Nog tycker även jag att en och annan beter sig som en skitstövel men hur lätt är inte det? Att förstå kräver mer! Visst vill jag bidra till barns bästa och barns rättigheter och några politiska krav skulle jag väl kunna pressa fram. Men hur skulle det se ut om jag klev fram i Rådhuset och pratade om att fokusera på det ljusa, om jag sedan frågade min motståndare om något sitter på tvären där inne! Nä, jag får fortsätta att skriva och skicka till chefredaktör Malin Perk. Så snälla Malin du kan väl låta mig tro att Folkbladet finns när Folkbladet inte finns! Som ett litet ljus, bara för mig!