Jag vet att den är plastisk och att man alltid kan lära sig nya saker, men vissa dagar känns det inte så. Kan inte ens komma ihåg när den senast fick jobba så mycket. Även om ramverket är detsamma – skola, lärare – är det mycket som är annorlunda. Ny byggnad, ny åldersgrupp, nya betygskrav och nya rutiner.
Varje arbetsplats har sin kultur och sina oskrivna regler, sitt sociala samspel, egen kaffekopp eller inte, och det tar ett tag att komma underfund med allt. Det slår mig, absolut inte för första gången, hur mycket som känns självklart när man varit länge på samma ställe. Jag har inte bytt arbetsplats så många gånger i mitt liv, och yrke bara en gång, vilket nog börjar höra till ett förlegat mönster. Hur många av dagens unga kommer att få en guldklocka efter tjugofem år på samma ställe? Det finns ett helt annat driv, och möjligtvis en rastlöshet idag att komma vidare och testa så mycket som möjligt. Yngre personer är mer benägna att se efter vad som väntar runt nästa krök och söka sig vidare till nästa ställe.
Min farfar jobbade i stort sett hela sitt liv på järnvägen, ganska nöjd med det, det var bara ett jobb, ett sätt att försörja sig. Idag handlar det mer om självförverkligande, att bygga sitt varumärke, vara en produkt. Att vara sig själv är ens jobb, typ. Bara genom att vara jag kan jag influera andra att bli likadana, och få betalt för det. Det är rätt märkligt ändå.
Det positiva med det är att det där superviktiga gymnasievalet kanske får mindre betydelse och att det kan handla mer om att välja en väg där så många dörrar som möjligt hålls öppna. För vilken sextonåring vet egentligen vad den vill eller kommer att faktiskt jobba med i framtiden. Vilka jobb finns ens kvar och vilka nya har tillkommit? Sen finns det ju de som har allt klart fört sig och de närmaste tio åren utstakade och inte kan tänka sig minsta avvikelse från det. Hoppas de inte blir besvikna.
Det enda jag visste när jag sökte till gymnasiet var att jag aldrig ville jobba på kontor – verkade skittråkigt – och aldrig med siffror – lägsta möjliga betyg i matte – och vart hamnade jag? Jo på en ekonomiavdelning på ett kontor och det var jättekul. Jag ansvarade för bokslut och avstämningar, skickade fakturor till kunder och tog emot betalningar. Fattade inget av debet eller kredit, men visste att de där två kolumnerna skulle bli noll och om det inte blev det visste jag vad jag skulle göra tills det stämde. Och det viktigaste av allt brukar vara arbetskamraterna, trivs man med dem klarar man de flesta jobb, även de tråkiga.