År 1604 totaltförstördes slottet Norrköpingshus i en brand och kom att ersättas av det befästa Johannisborg. Det nya slottet skulle dels vara residens för den unge hertig Johan av Östergötland och förvaltningscentrum för hans hertigdöme, dels utgöra den växande stadens försvar.
Slottet omgavs av moderna befästningar av den typ som utvecklats i Nederländerna. I stället för stenmurar byggdes jord- och torvvallar, som bättre stod emot artilleribeskjutning, i form av en femuddig stjärna omgiven av en vallgrav. Johannisborg var ett av de första stora fästningsbyggena under stormaktstiden och liknande anläggningar byggdes även i Göteborg och Jönköping.
Som byggmästare anlitades den nederländske skulptören, arkitekten och fortifikationsingenjören Hans Fleming. Han tillhörde tidens ledande arkitekter och hade tidigare byggt Norrköpingshus och en lång rad borgar och befästningar i Sverige. Han ritade också stadsplanen för Nya staden på Saltängen som anlades för att slottet inte skulle ligga isolerat från staden.
Arbetena på Johannisborg inleddes 1613. Fler än 700 soldater var beordrade till bygget och bönder från närområdet fraktade virke till platsen. Det gigantiska projektet kom nästan att ruinera hertigdömet.
Initiativtagaren själv fick aldrig se sitt residens färdigbyggt. Hertig Johan dog redan 1618, endast 29 år gammal, och därmed återgick det självständiga hertigdömet Östergötland till kronan. Vallarna och ett stort antal ekonomi- och bostadshus var färdiga och bemannade, men själva slottet stod inte klart förrän 1639.
Slottet var uppfört i tre våningar med sex symetriskt placerade torn med spiror. Det bevarade porttornet visar att Fleming behärskade den renässansstil som hertig Johan uppskattade.
När drottning Kristinas abdikerade 1654 tilldelades hon skatteintäkter från bland annat Norrköpings stad och slott. År 1661 stannade hon i fyra månader i Norrköping och det har spekulerats i att hon bodde på Johannisborg, men inga källor bekräftar detta. Om hon då vistades på Johannisborg ”kan det säkerligen anses som höjdpunkten i dess historia”, skriver stadsarkitekt Kurt von Schmalensee i sin skrift om slottet.
Eftersom fästningsvallarna uppförts av staplad torv sjönk de ihop ganska snabbt och måste återkommande repareras. Intresset för Johannisborg avtog och när den besiktigades 1657 beskrevs fästningen som förfallen. Tre år senare ska den knappt ha haft någon besättning och Henrik Primeroos, som avled 1669, blev den sista kommendanten.
År 1675 utreddes dock möjligheten att återställa Johannisborg som befästning och generalkvartermästaren Erik Dahlberg gjorde en ritning. Redan året därpå förklarades i stället Johannisborg som föråldrad och efter beslutet förföll både slottet och fästningen.
När ryssarna attackerade Norrköping sommaren 1719 stannade flottan vid Johannisborg, men efter två timmar insåg man att den gamla fästningen var tom och oförsvarad. Trupp landsattes och galärerna fortsatte vidare längs Strömmen.
Meningarna går isär om Johannisborg förstördes under rysshärjningarna, men troligen klarade sig slottet helt från brand – kanske på grund av att det var så förfallet. Året därpå gav kung Fredrik I tillstånd att ta sten och tegel från Johannisborg för att återuppföra Norrköpings förstörda offentliga byggnader. Slottet och övriga byggnader revs och kvar blev endast porttornet. Fästningsområdet omvandlades till betesmark – Slottshagen.
År 1806 slog blixten ned i det ensamma porttornet, vars spåntak och portar förstördes. Länsstyrelsen ansökte om medel för att återställa taket, men Vitterhetsakademien ansåg att fornlämningen var ”en av de minst betydliga i Riket” och sa nej. Tornet var därefter enbart en ruin.
Hundra år senare hade anläggningen omvärderats. Riksantikvarien konstaterade att ”hvad som återstår av Norrköpings en gång så stolta slott hotas med förstöring” och uppmanade 1907 stadsfullmäktige att vidta skyddsåtgärder. Ett antal Norrköpingsbor samlade senare in pengar för att täcka murkrönet. År 1934 restaurerades porttornet och återfick sitt koppartak. Då återskapades också nästan 20 meter av vallarna.
Johannisborgs slottsruin ”med samtliga omgivande bastioner, vallar och andra försvarsanläggningar” är sedan 1935 statligt byggnadsminne. År 2007 renoverades porttornet åter och i samband med byggandet av Inre hamnen finns planer på en stadspark kring Johannisborg.
Bild:
Johannisborg i gravyren av Norrköping i planschverket ”Suecia antiqua et hodierna”, 1706.