Det kan knappast ha undgått läsarna att daglig fysisk aktivitet är viktig för hälsan i alla åldrar.
Det skyddar mot en rad åkommor såsom sjukdomar i hjärta och kärl, sockersjukdom, vissa typer av cancer med mera.
För patienter efter en hjärtinfarkt är detta extra viktigt: lägger man varje dag en timma på promenader, cykling eller liknande aktiviteter då minskar man risken att drabbas av en ny hjärtinfarkt men hela 80 procent, ett skydd långt över det vi kan uppnå med läkemedel. Därför ägnar sjukgymnaster mycket möda på att stödja patienter att hitta vägen till ett aktivt liv.
Men ibland är det svårt, som med herr K., en nyligen pensionerad ensamstående man som jag försökte övertyga om motionens nytta efter hans infarkt. Han var nedstämd, uppgiven, inte alls motiverad att bli aktiv, det räckte väl med att han hade slutat röka? Ett dilemma, onekligen. Jag tog fram receptblocket och skrev ”Ett stycke Cocker Spaniel, modell svart, bör användas minst fyra gånger om dagen”, och överlämnade receptet med allvarlig röst. På eftermiddagen ringde en upprörd apotekare på apotek Lejonet och undrade irriterad: ”Vet doktorn inte att vi inte för djur här?”
Men, var receptet så tokigt, var det inte vård enligt vetenskaplig evidens och beprövad erfarenhet? Amerikanska forskare undersökte sambandet mellan hälsa och hundägarskap. I en grupp av 10 905 personer jämförde man dem som hade hund med dem som saknade en sådan livskamrat. Bland hundägarna fanns färre med hjärtkärlsjukdomar, stroke eller sockersjukdom. Färre hade ett högt blodtryck. Man angav ett större välbefinnande, mindre ensamhet och oftare fysisk aktivitet som möjliga förklaringar för dessa resultat. En pikant detalj: att ha en katt medförde i denna studie ingen direkt hälsonytta.
Forskare från Uppsala genomförde en uppmärksammad registerstudie bland cirka 3,5 miljoner svenska medborgare där man studerade sambandet mellan att insjukna i hjärtkärlsjukdom och risken för att dö under en tolv års uppföljning. När man samkörde registret med Jordbruksverkets hundregister fann man att dödligheten under dessa tolv åren var 35 - 40 procent lägre bland hundägare. Som tänkbara förklaringar angav forskare mindre social isolering och stress samt mer fysisk aktivitet, framförallt utomhus. Den ”skyddande” effekten var mest markant bland ensamstående djurägare då dessa var mer aktiva eftersom de alltid måste valla själva. Av intresse var att fågelhundar hade störst effekt, blandrashundar gav knappast något mätbart skydd!
Det finns således viss vetenskaplig evidens för mitt ovanliga recept men finns det inga risker, inga biverkningar? Klart, om både husse och hunden har felaktiga matvanor och rör för lite på sig kan det bli problem. Forskare i Amsterdam studerade patienter på tre djurkliniker och kunde konstatera att överviktiga hundar ofta hade överviktiga ägare (detta gällde inte katter!). Ovanstående forskarteam från Uppsala kunde också påvisa samband mellan sockersjuka hos hundar och hos deras ägare. Med andra ord: sådan husse sådan hund!
Hur gick det nu för herr K? Han skaffade själv en glad Jack Russell vovve och tillsammans hittade de vägen till ett friskare liv. Och även om många apotek förr i världen döptes efter djur får min önskan att skriva ut en ”Hund på recept” förbli ohörd, än så länge.