Kjell Jonasson: Höstmörkrets funderingar

Så här när höstmörkret smyger sig på en smyger sig också en och annan fundering in i hjärnans alla vinklar och vrår: till exempel tanken på om det var bättre förr.

Vissa saker kanske, samvaron mellan oss människor i stad och på landsbygd var säkert bättre; man gick på kalas och hjälpte varandra mera då. Men om det var bättre rent generellt; nej men betydligt annorlunda. Om vi går så där en 100 år tillbaka i tiden, tidsmässigt en blinkning i universum, då befinner vi oss i början av 1900-talet.

Ångmaskinen var uppfunnen, en maskin som gjorde att tågen skulle kunna framföras snabbare men framför allt för industrin en storslagen upptäckt. Elkraft skapade ljus och värme, snart kommer grammofonen att glädja många med musik för att inte tala om radions betydelse.

Telefon, flygtransporter, bilar, motorcyklar, båtar allt för att människan skulle ta sig fram snabbare och för att lättare komma i kontakt med varandra. Vidare: skrivmaskiner, kopieringsapparater, filmkameror, video, datorer och mobiltelefoner. Och allt detta på mindre än 100 år!

Men: Vi har ännu inte kommit värst långt då det gäller att systematiskt ha ihjäl varandra i alla de olika oroshärdar runt om i vår värld, där befinner vi oss fortfarande på stenåldersnivå! Människan är ju trots allt en intellektuell varelse som har gjort de mest häpnadsväckande uppfinningar men att hålla sams tycks ingen uppfinnare i världen kunna hitta något recept på. Och att allt skall gå snabbare, måste vi ha så förtvivlat bråttom?

Vad är det vi skyndar till och blir vi så lyckligare av allt brådskande! På 1950-talet,vid fabriken där jag växte upp, kördes en liten lastbil som drevs av batteri, hade man inte kunnat utveckla detta redan då om man bara hade velat? Detta angående miljöförstöringen som alla har vetat om men inte verkat ha brytt sig. Hur blev det så här egentligen? Kan jag bidraga med någonting för att försöka göra saker och ting till det bättre?

Så här tänker jag: Bilen skall jag använda, men bara när jag så måste. Mina långa promenader som skänker mig så mycket till både kropp och själ fortsätter jag med, de eventuella avgaser som här utsläpps tror jag Moder Jord kan ha överseende med. Vara noga med sopsortering förstås och titta noga efter vad jag stoppar i mig kommer jag också att vara. Står det palmolja på förteckningen ställs denna vara tillbaka i hyllan, jag vill inte bidraga till skogsskövling på vår jord!

Jag kommer att försöka vara hygglig mot de människor som förtjänar detta; ge ett bidrag till någon, hjälpa någon äldre över gatan, vara snäll mot djur, men framför allt: Se positivt på morgondagen och framtiden! Och vad det gäller det meningslösa våldet, i närheten och runt om i vår värld, kan jag ju bidraga med att sjunga den legendariska fredssången: I natt jag drömde något som ...

Jo en sak till; clowner skall roa, inte oroa! Lev väl!