Vackert är det också, så mycket såg jag i eftermiddagsmörkret en dag tidigare i veckan då jag krypkörde på Vingåkersvägen och spanade efter huset där Helena Hellström bor. Sedan ett par år tillbaka arbetar hon som rektor på vuxenutbildningen i Finspång. När jag kom till huset hade hon precis avslutat dagens digitala kurs i rektorsutbildningen som hon just nu är färdig med till hälften.
Helena Hellström är långtifrån lågutbildad. Efter gymnasiet i Köping och Högalids folkhögskola i Kalmar bar det iväg till Umeå för att läsa till SYO-konsulent. Under den vidare livsresan har Helena även läst in teckenspråket och utbildat sig till folkhögskollärare och KBT-terapeut. Och till sommaren 2022 är hon som sagt färdigutbildad rektor.
Helena Hellström talar med en lätt västmanländsk dialekt sedan tiden i den lilla fina staden Köping. Men hon är född i finska Österbotten och kom till Köping som barn till arbetskraftsinvandrare. Första anhalten i Västmanland och Sverige blev Ramnäs, sedan bar det iväg till arbete och bostad i Hallstahammar och så till Köping där familjen stannade och där Helenas 85 -åriga mamma ännu bor kvar. (I Köping bor ju för övrigt även Örjan Lindvall, lärare och rektor på flera skolor i staden under sitt arbetsliv. Örjan som är uppväxt i Finspång berättade för mig när vi sågs förra året att "Finspång går liksom aldrig ur kroppen på mig.")
– Jag ska inte överdriva liknelsen; jag var bara 1, 5 år gammal då mamma och pappa invandrade till Sverige för att arbeta och jag har inga egna, tidiga minnen från flytten till det nya landet. Men ibland tänker jag att min bakgrund har betydelse för hur mitt liv och mina arbeten artat sig. Tydligast är det nog på mitt nuvarande jobb på vuxenutbildningen där jag som arbetskraftsinvandrarbarn är rektor för en utbildning där nästan alla elever också är invandrare, berättade Helena Hellström.
Helena startade sin yrkesbana i Finspång just på vuxenutbildningen där hon nu är rektor.
– På universitetet i Umeå träffade jag Anders Hellström som var från Finspång. Han läste också till SYO-konsulent men låg ett år före mig i studierna. Vi blev ett par däruppe i norr och som det föll sig så fick han jobb som SYO-konsulent på Grosvadskolan och senare fick jag ett motsvarande arbete på vuxenutbildningen. Jag var höggravid med vårt första barn på anställningsintervjun i maj 1988 men jag fick jobbet i allafall. När jag sedan flyttade jag hit så kom jag på en söndag och på onsdagen så födde jag barnet; vår äldsta dotter, mindes Helena Hellström.
Elva månader senare kom det andra barnet - en son - till familjen Hellström som bodde i ett litet hus i Skånstorp som tillhörde Anders föräldrar. Det blev mycket trångt i det lilla huset. Alldeles bredvid huset där de bodde stod en gammal lada. Ladan revs och på platsen byggde de det hus där jag och Helena satt och talade med varandra tidigare den här veckan.
Sonen var döv. Vilket innebar att familjen behövde lära sig teckenspråk för att kunna tala med varandra. Vilket i sin tur ledde fram till att båda makarna Hellström - i olika perioder - skulle komma att arbeta på Mo Gård; ett numera stort och etablerat kunskapsföretag som arbetar för att ge stöd och service åt människor med funktionsnedsättningar av olika slag.
– I början på 1990-talet kom det många iranier till Finspång. Vi gjorde en del studiebesök med dem för att de skulle få inblickar i hur arbetsmarknaden såg ut. Ett av besöken gjorde vi på Mo Gård som då enbart höll till i Doverstorp. När vi var där så fick jag frågan om att börja arbeta på deras helt nya folkhögskola som lärare för döva elever, berättade Helena.
Det blev många år på Mo Gård för Helena. Hon har även arbetat på folkhögskola i Örebro innan hon 2015 fick jobb som samordnare för den snabbt växande undervisningen i svenska för invandrare (SFI) på vuxenutbildningen. Under tiden kom det ännu en dotter, några fosterbarn, aktiva perioder i kanotklubben där äldsta dottern nu är ordförande och där yngsta dottern tog sig till landslaget, i Sonstorps IF, där sonen ännu spelar fotboll och i Grytgöls IK där Helena är ordförande i Visklubben. För att nu nämna något av allt.
– Mitt sociala patos tror jag kommer från mormor i Österbotten. Jag minns från mina somrar där som barn att det ibland var "massor av folk" som sov över hos oss. Mormor öppnade sitt hem för resande - som vi sa då - som behövde en sovplats för natten. Det har påverkat mig, sa Helena Hellström.