Det är onekligen konstiga tider vi lever i. Förresten, är det någon som lagt märke till att SVT för första gången på massvis av år sänder från Riga? Jo, så är det. SVT och Nent Group har rättigheterna tillsammans fram till 2023 och från 2024 till 2028 är VM exklusivt i Nent Group. Kommer ni ihåg när hela Sverige stormade 1989 då det blev klart att TV 3 skulle ta över rättigheterna. Sedan innehade den London-baserade kanalen dessa ända fram till 2011.
– När vi förvärvade rättigheterna 1989 ansågs det som tidernas kupp som förändrade dåtidens TV-landskap. Då visade vi 23 raka mästerskap, nu är alltså sammanlagt nio nya klara. Vi har jobbat länge på att bli den främsta tv-kanalen när det gäller vinteridrotter, säger sportchefen Per Nunstedt vars kanal även visar de flesta skidtävlingarna nästa vinter.
Där är vi nu. För redan i lördags inleddes VM i Riga, som ensamma fått bli spelplats sedan världen ratat Belarus (Vitryssland) och dess politik. Meningen var att länderna skulle dela på arrangemanget, men för någon månad sedan bestämde Internationella Ishockeyförbundet att Riga ensamt får ansvara för årets VM. Med hänsyn till de restrektioner som måste genomföras för att undvika coronan.
En intressant del i detta är att alla spelare och ledare måste sitta i karantän sex dagar innan turneringen börjar. Det här har gjort att flera svenska NHL-stjärnor sagt nej till att komma dit, trots att de missat slutspelet ”over there”. Erik Karlsson, Mika Zibanejad, John Klingberg, Rasmus Dahlin, Elias Lindholm, Hampus Lindholm, Oskar Lindblom och Mikael Backlund är bara några stjärnor som förbundskapten Johan Garpenlöv fått nej ifrån.
– Det har redan varit fler nej tack än vad det brukar vara och det är på grund av pandemin, säger Johan Garpenlöv och tillägger:
– Det känns ändå som vi har ett bra lag, vi har 20 debutanter och åtta med VM-erfarenhet i dagsläget.
Förändringar lär det bli. Johan har rätt att ta in sex spelare till, men frågan är om det blir NHL-spelare eller inte.
– Slutspelet i USA och Kanada har ju precis börjat så vi får se om vi får loss några fler förstärkningar där bortifrån, sa Johan när han presenterade VM-truppen.
I dagsläget är det bara fem spelare från NHL med i truppen. Adrian Kempe, Rickard Rakell, Marcus Sörensen, Isac Lundeström och Victor Olofsson – samtliga forwards.
Av den kvintetten ska det kanske bli mest spännande att se Marcus Sörensen i den här miljön. Ni kommer väl ihåg Marcus framfart i Vita Hästen i höstas. Han lirade 14 matcher i hockeyallsvenskan och var seriens absolut främste forward. När St José kallade till den försenade NHL-starten var Marcus tvingad att åka över, men vintern har mest inneburit skador och det är först mot slutet av grundspelet som Marcus kommit igång på allvar.
Ni kanske undrar vilka som ingår i Sveriges VM-grupp. Jo, det är Danmark, Belarus (Vitryssland), Schweiz, Tjeckien, Storbritannien, Slovakien och Ryssland. På papperet en grupp där Tre Kronor borde åtminstone ta en tredjeplats bakom Ryssland och Tjeckien.
– Med maximal utdelning och kanske ytterligare några vassa spelare från NHL bör vi vara med och slåss om medaljerna. På något vis ser den här VM-turneringen ut att bli lite tunnare än de senaste åren, då alla de stora nationerna har problem att få hem sina utslagna NHL-stjärnor, säger TV-sportens expert Jonas Andersson, själv VM-spelare under många år.
Backar vi bandet lite och tittar på VM-historiken så inleds den 1920. Kanada vann de sju första turneringarna men genom åren har faktiskt Sovjetunionen/Ryssland passerat och har nu 27 VM-guld mot 26 för Kanada. Tjeckien är trea med tolv guld och fyra Sverige med elva. Sverige tog sitt första guld i Zürich 1953, 1957 vann man i Moskva, 1962 Colorado, 1987 Wien, 1991 Helsingfors/Åbo, 1992 Prag, 1998 Zürich, 2006 Riga, 2013 Stockholm, 2017 Köln/Paris och 2018 Köpenhamn.
Visste ni för övrigt att Finland är regerande VM-mästare 2019. I fjol lyckades man ju inte få ihop någon turnering i Schweiz.
Men är det inte så att vi lite till mans mest drömmer om fotbolls-EM (startar den 11 juni, Sverige spelar sin första match mot Spanien 14 juni). Eller, kanske ännu roligare, att få komma ut och se liveidrott igen.
Gud vad jag längtar!