Tankarna på kris, krig och prepping pausades under några veckor. Vi tilläts glömma: vilka hot de utökade gränskontrollerna ska skydda mot, otryggheten på gator och torg, hur människor fotograferar istället för att hjälpa olycksdrabbade.
Vi firade semestrar och framgångar under solvarm himmel med iskalla öl och roséglas i händerna. Vi stod enade när blågult kämpade, klädde oss konformt med nära och främlingar, svettades i händerna, sjöng nationalsången och skrek unisont när spänningen nådde klimax. Vi vet att allt roligt har ett slut; vi vill inte att det ska ta slut
Stekheta avtryck etsas i minnet, svenska flaggan målad över armar och kinder, festligheterna symboliserar största fotbollsframgångarna på över tjugo år.
Vem vågade tro på euforisk fotbollsfest? Vinst i gruppen kändes lika osannolikt som att Sverige utropar krig mot Ryssland.
Fotbollshjältarna fick många av oss att glömma dödsskjutningar, stöldräder och hedersförtryck.
Strax före matchstart, fångade väktare och polis några snattare utanför Domino. Jag skickade ljudlöst tack till hjältarna innan jag uppslukades av feststämningen på Gamla torget och havet av blågult.
I ett land som lyckats stå utanför krig i över tvåhundra år, är det inte konstigt att svenskarna hyser oro för gängkrigen och ökat våld innanför svenska gränsen.
Veckorna av euforisk fotbollsyra är värd begrundan: vad hände med oss människor?
Pessimistiska åsikter omvandlades till positiva, saknaden efter Zlatan minskade. Hoppet att upprepa framgångssagan, 1994, vaknade. Vi fick chansen att släppa loss och plaska i fontäner, stå enade mot hatstormar.
Jag syftar på osmakliga hat- och hotyttringar mot Durmaz. Många med mig, finner obehag att inte veta ansiktet bakom digitala stormarna; nättrollen och botarna: en mäktig beslutfattare, kanske?
Landslaget och folket gav kärlek, visade avsky för rasismen och i Sverige växte patriotismen: var det syftet från trollverkstan?
Sverige anses vara ett av de minst patriotiska länderna i världen. En anledning är att vi, taktiskt, stått utanför krig senaste tvåhundra åren. Dessutom ansågs Sverige ha starkt försvar, förr i tiden.
Stabilt försvar kännetecknar Sverige under VM, tillsammans med lagandan: vi är starkare än jaget; ingen kan göra allt men alla bidrar mot målet. Synnerligen effektiva vapen i kampen mot allt som hotar demokratin och framtida kriser.
Sverige anses ha hög social tillit, vi litar på varandra, att alla kan bidra till välfärdssamhället. För att inte sudda viktiga grundtankar måste politikerna föra fram konkreta lösningar där alla blir viktiga kuggar i framgångsmaskineriet.
Landslagsgänget, med Jannes förträffliga ledaregenskaper i spetsen, förblir under lång tid, Sveriges hjältar och förebilder.
Politiska kämpar, som i upptrappat ordkrig, hamnat i skymundan, inför avgörandet den 9 september, bör snegla på anledningarna till att lilla Sverige överträffade världens förväntningar i Ryssland.