Ibland tillåter jag mig att vara loj. Nästan som avstängd från allt övrigt. Då kan det vid vissa tillfällen vara så att jag sitter på en gammal hemsnickrad bänk, en kvarleva från förra ägaren av min stuga. Denna bänk har jag placerat uppe på en liten bergknalle där jag har utsikt över en sjö. Där kan jag sitta i ensamhet och lyssna på ingenting, men ändå allt. Kaffe och den obligatoriska äggmackan ger kroppen ett behagligt lugn.
Nedanför bergknallen ser jag spår efter vildsvinens framfart. Lite längre bort hör jag orrarna. Spillkråkan närmar sig. I sjön nedanför vakar fiskarna. Vattennivån har sjunkit så pass mycket att bäcken har tystnat. I bäckfåran har vildsvinen även där bökat efter lite föda. Bruset från bäcken fattas mig här ute i skogens tystnad.
Jag känner mig som en Nisse Linnman. Fast utan alla hans kunskaper. Kunskap är makt, sägs det. Men här, i skogen på en ranglig bänk, behöver jag inte känna kunskap utan är mer bara som en åskådare till allt som bjuds mig. Visst lär jag mig lite av att vistas i naturen. Den kunskapen är inte betungande utan mer som en gratis gåva. Mina sinnen öppnas och fylls med goda hågkomster.
Tänk att en fjäril kan göra en hel dags glädje. Nästan ljudlöst landar den i min närhet och vi båda är en del av en verklighet som vi människor tror oss kunna besegra. I jämförelse så är vi rätt torftiga, vi människor. Vi föds som människor och dör som människor. Där emellan har vi haft ett liv som människor. Ett (1) liv. Fjärilen börjar som ett ägg, blir en larv, senare en puppa för att slutligen bli en vacker fjäril. Allt detta för att kunna flyga mellan vackra blommor och söka nektar. Vackert så det förslår! Vi människor åker till Ullared och IKEA för att köpa doftljus och servetter...
Kanske låter jag hård och fördömande. Men jag tror att vi människor mest av allt behöver ”ett sköljmedel” för våra själar. Små egna tankar och upplevelser som vi vågar bära som våra egna ”tempel”.
Tänk dig själv som en bok. Vill du bli läst som en novell, där allt som känns viktigt, blir läst. Eller väljer du en tegelstensroman, där ingen orkar läsa mer än högst två kapitel och efter det döma dig eller minnas dig som person? Vi väljer själva om vi är mer värda än lite brödtexter eller ett ark med innehåll.
Tankarna far som pingpong-bollar i skallen, när tystnaden och ron infinner sig uppe på en liten bergknalle i utkanten av Finspång. Kalla det amatör-retreat eller meditation light. Jag bryr mig inte. Jag vet bara att min kropp mår gott av att ”bara vara”. Allt brus i storstadsmiljö och ”passa-på-priser” äter upp vår energi och gör många av oss mindre stresståliga och mer sömnlösa på nätterna. För oftast infinner sig den största tröttheten under den tid på dygnet då vi ska anses vara mest vakna. Hamsterhjulet snurrar och vi tror oss komma framåt...
Så det där med att tillåta sig att vara lite loj då och då, är nog inte så jämrans illa. Egentligen. Eller?
Försök hitta din alldeles egen punkt i tillvaron, där du tillåter dig att tanka energi. Finspångs kommun är vida känt för alla sina sjöar och skogsområden. Packa en ryggsäck och töm alla fickor på allt som kan göra dig nåbar. Ta chansen att upptäcka din egna tankar. Du vet att dom inte är farliga och dom är bara dina.
Lycka till!