Kommunen Finspång blev till genom en sammanslagning av flera kommuner, bland annat Hällestad, 1970/71.
På bordet i badhuset låg Östens bok som kort och gott heter "Hällestads Bergslag" som kom ut första gången 1979; fyra år före författarens alltför tidiga bortgång. Den utgåva som låg på bordet var dock betydligt färskare. Den gavs ut i maj 2022 genom Lars Östenssons och Hans Lindbergs försorg. Hans Lindberg är kassör i Hällestad hembygdsförening och satt med vid bordet den här fredagseftermiddagen. Hans har gått i pension sedan några år tillbaka. Under nästan fyrtio år arbetade han i olika chefsuppdrag i Finspångs kommun. Han bor inte i Hällestad utan håller till i Finspång.
– Jag blev rekryterad till hembygdsföreningens styrelse av en valberedare som såg mitt stora historiska intresse som en tillgång som hembygdsföreningen kunde ha nytta av, berättade Hans som nu är kassör i styrelsen.
Originalet till Östenssons och Lindbergs nyutgåva utgjordes av 110 sidor som Östen Pettersson skapade på sin skrivmaskin. Den nya utgåvan har hårda pärmar, har fått några nya kartor och ritningar och har tillförts en innehållsförteckning och lite annat smått och gott. Innehållet är dock intakt och framtaget genom Östen Petterssons gedigna lekmannaforskargärning under ett halvt sekel. I sin bok har han dokumenterat varenda gruva, så gott som varje slagghög och många smeder, affärer, konflikter, sedvanor, lagar och mycket annat mellan himmel och jord i Hällestad bergslag.
Östen skriver om sitt tidiga intresse för "folkminnet"; detta vackra begrepp. Bergslagen var en administrativ nivå i det forna Sverige som upplöstes av staten 1820. Den unge Östen konstaterade när han kom till Hällestad som 17-åring 1928 att det hunnit passera fyra, fem generationer sidan Hällestad bergslag avvecklades. Han insåg att folkminnet om bergslaget var i fara att förtvina. Med denna insikt som drivkraft inledde han ett femtio år långt insamlande av fakta och data och protokoll och kartor och bilder och berättelser för att senare, när han fick några år över som pensionär, kunna skriva ihop en slags bro där folkminnet kunde ta sig över till nutida generationer.
Att föra folkminnet vidare skulle man väl kunna säga är det som är själva kvintessensen med en hembygdsförening. Och hembygdsföreningen i Hällestad gestaltar folkminnet på ett väldigt konkret sätt. I hembygdsparken finns ett stort antal hus från forna tider.
– Två av husen, bland annat det badhus som vi sitter i fanns här på platsen då hembygdsföreningen startade för 100 år sedan. Resten har husen har flyttats hit från andra delar av Hällestad under årens lopp, berättade Hans Skoglund som är vice ordförande i föreningsstyrelsen. I hembygdsföreningens arkiv finns en tidningsnotis från senvintern 1889 där det berättas att ”Hällestads varmbadhus är nu i det närmaste färdigt. Inrättningen, som började anläggas kort före sistliden jul, har uppförts av ett tjugotal för saken intresserade Hällestadsbor och kostar något över 2000 kronor. Själva huset är uppfört av byggmästaren A. P. Andersson i Prästköp, och badattiraljen av vattenledningsentreprenören A. L. Sandin i Norrköping. Badhuset innehåller tvenne badrum samt bostad åt badhusförestånderskan, och kan servera såväl dusch som varmbad efter önskan, varför detsamma otvivelaktigt skall bliva välgörande för orten."
Om Hans Lindberg är historikern runt bordet så är Hans Skoglund återvändaren. Efter fyrtio års arbete och liv på annan ort återvände han för några år sedan till barndomshemmet i Skånstorp en liten bit utanför Hällestad. Att återvända är alltid något av en chansning. Det man söker efter kanske inte längre finns kvar?
– Vi provbodde ett par månader en sommar innan vi bestämde oss för att det fungerade bra, sa Hans Skoglund. En återvändare känns som helgjuten i en hembygdsföreningsstyrelse. Återvändaren har liksom hembygden i kroppen och själen.
Föreningsräven John Haraldsson klev 2022 in som ordförande i Hällestad hembygdsförening. Han var inte ens medlem då han fick frågan om att sitta i styrelsen.
– Men jag är med i många föreningar. 1992 var jag inte särskilt gammal men då blev jag kassör i min första styrelse, berättade John.
Han hade nog tänkt sig att helst ta hand om kassörssysslan även i hembygdsföreningen. Men valberedningen ville något annat.
Fortsättning följer 13 april