Den gamla mineralkällan vid Himmelstalunds gård hade länge varit känd av ortsbefolkningen, men blev år 1708 vetenskapligt upptäckt och rekommenderad av Norrköpingsläkaren Magnus Gabriel von Block. Han hade brunnserfarenhet sedan tidigare eftersom han inte bara var provinsialläkare i Östergötland utan också intendent och läkare vid Medevi brunn – Sveriges äldsta brunnsort.
På 1730-talet byggdes Himmelstalunds brunnssalong som finns kvar ännu i dag. Den 45 meter långa och smala byggnaden har två salonger som skiljs åt av en förstuga. I den västra delen ligger källan och i den östra finns fest- och teatersalong. Teaterdelen har väggmålningar föreställande exotiska landskap, som möjligen tillkom vid en renovering 1839.
På 1760-talet uppfördes brunnshotellet. Det är en timmerbyggnad med 2 1/2 våningar som innehöll en bostad på nedre planet och tolv gästrum en trappa upp. Även den har bevarats till våra dagar och har använts som turistbyrå och hällristningsmuseum.
Vid slutet av 1700-talet och början av 1800-talet samlades många gäster för att dricka brunn – både långväga besökare och Norrköpingsbor. Då uppfördes också en ”köks- och salubyggnad” vid brunnshotellet och nere vid Strömmen anlades badhus, samt bränn- och mälthus. Gästerna prövade brunnsläkarens olika vattenordinationer för att slippa verkliga eller inbillade sjukdomar.
Mindre bemedlade Norrköpingsbor kunde komma och dricka källvatten klockan 6 på morgonen, före de finare kurgästerna. De drack den rekommenderade ransonen på sju stora dricksglas varvat med promenad i allén innan de skyndade till arbetet i fabrikerna.
Vid sidan av brunnsdrickandet och nöjeslivet fanns också en social dimension genom att folk ur skilda samhällsklasser träffades. Brunnslivet följde särskilda regler och vid brott mot dem kunde böter utdömas. Under säsongen hölls varje söndag högmässa i stora salongen – ”brunnskyrkan” – förrättad av någon av stadens präster.
Sin främsta betydelse för Norrköping fick Himmelstalunds brunn som nöjesetablissemang. Här utvecklades med tiden ett slags Norrköpings eget Djurgården med hotell, restaurang, värdshus, dansbanor och kägelbanor. Det anordnades allehanda konserter, teaterföreställningar, artistuppträdanden och fyrverkerier.
Redan år 1733 hade kyrkoherden Reinerus Broocman, som då ägde Himmelstalunds gård, fått tillstånd att öppna krog på brunnsområdet. Ännu i dag finns den lilla stuga som förr inrymde den så kallade ”sexstyverskrogen” kvar strax norr om brunnshotellet.
På ett berg öster om brunnsområdet byggdes ett schweizeri som kallades Karl XV:s paviljong. Den flyttades 1866 in till staden och levde under namnen Kakhuset vidare ända tills det 1956 fick ge plats åt Folkets hus.
Mycket populära var danstillställningarna ute vid ”Lund” som platsen kallades i dagligt tal. I brunnssalongen anordnade societeten baler medan allmänheten kunde roa sig i den enklare ”sexstyverssalongen” för det överkomliga biljettpriset sex styver (= tre öre).
Himmelstalund var ett utflyktsmål även på vintrarna. I en annons gjorde källarmästare Carl Ungroth reklam för isbana och ”eleganta” kälkar åt de nöjeslystna.
På 1860-talet upphörde brunnsdrickandet i Himmelstalund. De som hade råd började i stället tillbringa hela sommaren på landet eller göra längre badresor. Surbrunnarna hade också förlorat den medicinska vetenskapens förtroende och läkarna ordinerade inte längre dem åt sina patienter. På 1870-talet hade Himmelstalund också förlorat sin gamla roll som nöjesmetropol till bland annat stadshuset och Strömsholmen.
Fortsättningsvis hölls i stället välbesökta frikyrkliga sammankomster vid Himmelstalund och där höll Arbetarföreningen sina årsfester. År 1883 hyrde IOGT Himmelstalund som sommarlokal, men ganska snart förlorade platsen sin lockelse även för nykterhetsfolket.
Brunnsområdet förde därefter en tynande tillvaro och den gamla 1700-talssalongen kom att användas som spannmålsmagasin, skrotupplag och förråd. År 1960 renoverades byggnaden på frivillig väg av stiftelsen S:t Olof under ledning av konsthistorikern Birgit Gejvall. En brunnsteater hade återuppstått i Himmelstalund.
År 1986 byggnadsminnesförklarades Himmelstalunds brunnsområde. Byggnaderna får därför inte rivas, byggas om till det yttre eller på annat sätt förändras. I byggnadsminnet ingår även Himmelstalunds gård och brovaktarstugan vid Motala ström.