Hembygdens närhet till industrin och på vilka sätt som denna närhet speglades/borde speglas i hembygdsföreningen gick som en röd tråd genom vårt samtal. Som det är idag präglas föreningens museum och verksamhet av landsbygdskulturen från långt tillbaka i tiden och fram till 1940-50-talen. I det upplägg som föreningens drygt 400 medlemmar har idag finns inte utrymme för att göra stora utvidgningar av verksamheten.
Men det är tydligt att de tre styrelsemedlemmarna och deras kollegor har diskuterat hembygdens industrihistoriska plats och betydelse vid tidigare tillfällen. Vilket ju inte alls är konstigt. Även om "näbbiga Nyköpingsbor" ibland hävdar att det var i Nyköping som vaggan byggdes så är det ju så att en stor del av industrins vagga stod just i Finspång med tidiga entreprenörer som såg möjligheterna med malmen, vattnet, järnet, forsarna och skogen. Detta är ju en väsentlig del av hembygden. Men ändå på något sätt utanför hembygdsföreningen.
Verksamhetens kärna utgörs av det vackra hembygdsmuseum/hembygdsgård som föreningen förvaltar alldeles intill Sankta Maria kyrka; en byggnad som i sina äldsta delar är nästan tusen år gamla. Det är lugna omgivningar intill kyrkan. Här hade också allt sin början. När Risinge hembygdsförening startade 1916 så var det i form av en museiförening. Man fick tillåtelse att använda kyrkan - som då benämndes som en "ödekyrka" - för sina verksamheter. Efter några decennier blev det uppenbart att de fuktiga och annars oanvända kyrklokalerna inte var optimala för lagerhållning av gamla saker; särskilt inte för böcker, brev och andra dokument som föreningen fått sig tillskänkta. Hembygdsgården - med ett museum - byggdes därför upp alldeles invid. Här håller föreningens medlemmar öppet under några veckor i juli och under Östgötadagarna i september.
– På Östgötadagarna är det verkligen mycket folk som kommer på besök. Då tänds verkligen ett hembygdsintresse hos många, det märks tydligt. Det är ju väldigt spännande att se samband mellan sig själv och sitt liv och de människor som före oss hade hand om trakten, sa Marianne Persson som är en av föreningens medlemmar som även åtar sig guideuppdrag utanför hembygdsgårdens ordinarie öppettider.
Torsten Strand var inte särskilt historieintresserad under sina yngre år.
– Jag drogs med i rekordårens stämning av framåt och uppåt och bättre, berättade han. Större delen av sitt arbetsliv - som fortsatte en bra bit efter den officiella pensionsåldern - har han också ägnat sig åt att utveckla turbiner på STAL/ABB/Siemens.
– Min specialitet under årens lopp har varit det vi kallar strömningsteknik; hur flödet av gas och ånga i turbinen kan utvecklas och optimeras. Det var kul och jag var sugen på att gå till jobbet varje dag, sa Torsten Strand. När de tiderna kom då hans dagar inte fylldes så mycket av turbinarbete så fick han frågan om att engagera sig i Risinge hembygdsförening. Vilket han gjorde med förtjusning. Han har bidragit på många sätt. Föreningens innehållsrika Årsskrift har han ofta medverkat i, han har hållit ett otal föredrag och varit ledare för många vandringar till de forna platser där tidiga bruk och smedjor höll till.
Där vi satt runt bordet öppnade Torsten upp ett nytt spår i hembygdsdiskussionen.
– Min morfar var med i fattigvårdsstyrelsen. Mamma har berättat att när hon var liten så kom det ofta kvinnor/mödrar hem till dem om kvällarna för att hämta bidrag till kläder och annat. De satt i hallen och väntade på sin tur, berättade Torsten.
Här växer den offentliga sektorns hembygdshistoria fram och ger perspektiv åt nutiden. Samtalet runt bordet blev extra ivrigt; alla har minnen och berättelser om hur det var intill alldeles nyss; innan kommunkontorets förvaltningar hade växt ut till att bli en av de största arbetsgivarna i kommunen. Lars Cederulf berättade hur han som ganska ung medarbetare på Gränges kontor fick ta itu med att mer formellt avveckla en rad sociala insatser som företaget sedan gammalt hade åtagit sig visavi sina medarbetare.
– Här fanns regelverk för mjölkutkörning, begravningshjälp och viss medicinhjälp för behövande arbetare. Och jag tror att vi avslutade runt trehundra åtaganden där Gränges gått i borgen när arbetare tog lån för att bygga egna hem. I borgensåtagandet ingick också att efter tio års anställningstid så ströks tiotusen kronor bort från lånet, berättade Lars Cederulf.
Fortsättning följer i Folkbladet i morgon tisdag 21 februari.