Det är morgon i klassrummet. Tanken är att vi ska titta på nyheter. Men eftersom det innefattar både TV, fjärrkontroll och dator stannar det ganska ofta vid just en tanke.
Ja, jag vet att jag skrivit om teknikstrul flera gånger förut, men det är en ständig källa till irritation, det tar ju aldrig slut! Just denna morgon är det bilden som vägrar infinna sig, en annan dag kan det vara ljudet. Och både TV och fjärrkontroll är modell äldre så allt går ofattbart långsamt. Tryckte jag på knappen eller är det batterierna som halkat ut lite igen? Batterilucka saknas självklart. Jo jag hade visst tryckt ordentligt på knappen, för när jag trycker igen hinner jag precis se att bilden var på gång, men nu stängs den ju försmädligt av igen.
Jag hatar verkligen de här situationerna, vad det gör med mig och hur jag framstår. Som en medelålders tant som inte fattar eller kan nåt om modern teknik. Nu är det ju delvis sant, men jag är inte riktigt så korkad som jag verkar just då. Klassen sitter andäktigt och väntar, ingen gör eller säger nåt tills jag hysteriskt skriker efter hjälp. Och självklart räcker det med nåt löjligt litet tryck av en elev så hoppar allt igång. Varje gång det händer ser jag mina egna stackars lärare i samma situationer för många år sen. Svenskfröken som alltid vevade runt med antennen på kassettradion när det brusade på bandet, det hjälpte ju knappast och vi fnissade överlägset. Eller när TV:n inte fungerade på NO-lektionen och det visade sig efter en lång stund att inte kontakten var i, vilket så klart uppmärksammades av en elev och läraren stod där och stammade lite att hon ju kollat det innan.
Varför är det alltid kvinnorna som verkar så handfallna när det kommer till datorer, telefoner och annat tekniskt? Varför måste man alltid tvingas få den trista bilden bekräftad? Eller jag ska kanske tillägga medelålders kvinnor, för att vara mer exakt. Jag hatar att stå där som ett fån, att behöva be eleverna om hjälp, och se antagligen precis så där dum ut som jag tycker att alla andra tanter gör. Män lyckas alltid se mer förorättade ut, som om det vore en personlig förolämpning att det tekniska inte gör som de tänkt sig, men sällan handfallna.
Jag tror egentligen inte att kvinnor på något sätt är mer korkade än män, en del av oss är kanske bara ointresserade, men vi nedvärderar ofta oss själva och låter andra ta kommandot.
Jag måste öva på att se kall ut istället för desperat. Imorgon är en ny dag, kanske kan vi se på nyheter då, kanske står alla stjärnor rätt, kanske är gud god, kanske, kanske kommer allt att funka. Jag ber till teknikguden och övar på min “kalla look”.