Egentligen borde jag inte vara förvånad. Advokatsamfundet tog ju ställning redan förra året i sitt remissyttrande där man avslog förslaget bland annat med hänvisning till att det skulle ”påverka den internationella humanitära rätten negativt”. Enligt regeringsformen innebär föreningsfriheten en ”frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften”. Tydligen kan folkmord, massvåldtäkter och slaveri ingå i föreningsfriheten enligt Sveriges juridiska expertis. 150 IS-terrorister har hittills återvänt till Sverige, det land som de i grund och botten föraktar, och fortsatt handlingsförlamning råder från politiskt håll. Men det är inte ens säkert att det krävs en grundlagsändring för att få igenom regeringsförslaget. Enligt en tidigare domare och hög jurist i Regeringskansliet jag intervjuat kan en redigering av den nuvarande lagtexten, så att den blir mer acceptabel föreningsfrihetsrättsligt, vara en framkomlig väg.
”Att hota med att dra in medborgarskap är inte direkt något som främjar integration”. Orden twittrades för några veckor sedan av Veronika Palm, tidigare tung socialdemokratisk politiker, i samband med debatten om huruvida man ska beröva återvändande IS-terrorister deras medborgarskap. Jag tänker på Palms inlägg när jag hör ett radioreportage om fyra yezidiska barn som hållits som slavar hos olika IS-familjer och tårarna kommer när jag hör barnens vittnesmål om tortyr, misshandel och andra övergrepp. En flicka räknar upp alla män som köpt och sålt henne som slav, en pojke berättar om avhuggna huvuden, spetsade på pålar, när han är på väg till marknaden. I rättvisans namn ska sägas att Veronika Palm faktiskt har engagerat sig för barn och kvinnor tidigare. År 2015 ville hon till och med blockera kommersiella porrsajter på internet och ”lagstifta mot exploatering av kvinnors och barns kroppar, det tycker jag är viktigt.” Det är därför hennes iver att främja integrationen av människor som deltagit i obeskrivliga brott mot just kvinnor och barn blir desto mer obegriplig.
Christian Sonesson, (M), kommunalråd i Staffanstorp, har föreslagit att personer som deltagit i eller understött terrorism ska uteslutas från kommunalt stöd och service. Initiativet har mötts av hån och kritik från vissa skribenter och inte minst jurister som anser att förslaget inte skulle hålla i en domstol. Det kan säkert stämma men Sonessons initiativ är inte ett färdigt lagförslag utan ska mer ses som en politisk markering och ett uttryck för den frustration han, liksom många andra, känner inför den passivitet som regeringen visat. Om den tidigare Alliansregeringen och den nuvarande röd-gröna lyssnat på alla varningssignaler hade vi i likhet med de flesta andra europeiska länder idag haft en lag som förbjudit medlemskap och samröre med terrororganisationer. Staffan Danielsson, (C), skrev en riksdagsmotion redan år 2013 där han krävde en kriminalisering av deltagande och samröre med terrororganisationer. Motionen avslogs av ett enigt justitieutskott. En sådan lag hade varit ett betydligt kraftfullare vapen än att socialtjänsten skriver brev till IS-terrorister som återvänt till Sverige. En krönikör på Aftonbladet kallar Sonessons förslag för ”dummast hittills.”
I Holland grips alla IS-återvändare och åtalas. I Sverige kan de leva på bidrag.
Vilket av alternativen är ”dummast hittills”?
överläkare, författare och skribent