Tidigare i veckan var jag i Skärkind för att hålla ett föredrag i Lilis sedan länge etablerade serie av köksbordssamtal med en inbjuden gäst. Hon och Bosse håller föredömligt igång en föreläsnings- och bildningstradition i sitt hem, i det närliggande församlingshemmet eller i kyrkan mittemot; om det kommer väldigt mycket folk. Vilket det till exempel gjorde den gången då Janne Schaffer och Lasse Åberg gästade GalleriLi en måndag häromåret. Det sägs på byn att prästen fick blunda med ena ögat för att inte behöva invända mot hur många människor som tog plats i kyrkan den eftermiddagen. Tveksamt, sägs det, om alla världsliga regler om max antal besökare och utrymningsvägar och sådant uppfylldes till punkt och pricka. Men det var ett härligt möte i Guds hus.
Lili Stenmark har levt ett innehållsrikt liv med många yrken, arbeten, barn och numera till och med ett barnbarnsbarn. Och hon lever ett rikt liv. Det är alltid ett nöje att få komma till henne och Bosse. Under årens lopp har hon byggt upp relationer med en tämligen stor och sammansatt publik. Om jag minns rätt så bestod mitt första framträdande i Skärkind av ett hastigt påkommet inhopp för talmannen Andreas Norlén. Han hade - långt innan han visste att han skulle bli talman och långt innan någon visste att regeringsbildningen efter valet 2018 skulle ta 134 dagar med talmannen i centrum - lovat att komma till GalleriLi en måndag under hösten 2018 och hålla ett föredrag om politik och demokrati. När det nu blev som det blev så blev Andreas Norlén tvungen att med kort varsel lämna återbud till Lili Stenmark. Han behövde vara i riksdagshuset i Stockholm för att tala med partiledare, potentiella regeringsbildare och med pressen.
Lili mejlade mig med ännu kortare varsel och frågade om jag kunde hoppa in som ersättare för Norlén? Klart jag kunde. En stor publik hade kommit för att lyssna på Andreas Norlén; Östergötlands mäktigaste ämbetsman som i statens demokratiska rangordning står på plats två, efter kungen men före statsministern.
Inte lätt att vara stand-in för Andreas Norlén. Men publiken tog det bra. Alla hade full förståelse för att Norlén lämnat återbud. Alla hade full förståelse för att jag inte kunde tala om det som Norlén hade tänkt tala om. Det blev ett mycket bra möte. Publiken i Skärkind är fantastisk. Här möts det tidningsläsande folket; så minns jag att jag tänkte när jag för par år sedan åkte hem från mitt andra framträdande inför publiken i ett fullsatt församlingshem på gården hemma hos Lili och Bosse.
Det tidningsläsande folket är samhällets salt och fundament. De röstar, gissar jag, på alla tänkbara partier. Halvsekellånga eller längre snudd på dagliga relationer med tidningar som Folkbladet, NT, Corren, Motala Vadstena Tidning uppblandat med DN och SvD, tidningen VI, fackförbundspress, ICA-Kuriren, Land, Kamratposten och Året Runt har bidragit till perspektiven, allmänbildningen och till den politiska förståelsen hos den publik jag möter i Skärkind. Tidningsläsare är ett särskilt folk i folket. De vet mer, kan mer, förstår mer och inser mer än många andra att det mesta här i världen är gråskalor där partsinlagor ställs mot partsinlagor och där "sanningen" har fler drag av populism än av oomkullrunkelig fakta.
I måndags var församlingshemmet återigen välfyllt. Jag talade om "politiken som jag ser den" och möttes av stora och mindre frågor och inlägg om samhällstillståndet i bred och vid mening. Flera såg med spänning och oro fram mot den kommande regeringsbildningen där Moderaterna kommer att leda en trepartiregering med nära samarbete med Sverigedemokraterna. Vi talade en del om den begripliga oro som folk kan känna inför SD: s upphöjning till regeringsbärande underlag i riksdagen.
Vi talade också om besvikelsen över att inte nu få se Magdalena Andersson visa vad hon hade velat visa om hon fått chansen att bilda en regering efter eget huvud och med en egen valframgång i ryggen. Vi talade om att vi nu istället får se hur det ska bli när högern - M, KD och L - ska samverka med det stora arbetar- och landsbygdspartiet SD. Vi talade om klimatet, om Tullverket, om invandringen, om Arbetsförmedlingen, om eventuella ryska desertörer kommer att få asyl i Sverige och om V och S någonsin kan finna varandra. Vi åt av Lilis sju sorters hembakade kakor. Jag drack blandsaft. Och njöt.