Han bor på Vikbolandet och har arbetat som lärare och rektor och chef i trettiotre år för Norrköpings kommun.
Jag berättade för Anders Pantzar att en kollega till mig på Folkbladet har haft honom som lärare på Navestadsskolan.
”Vad heter kollegan?”, frågade han
”Henrik Jonsson”, svarade jag.
”Minns jag mycket väl”, sa Anders Pantzar. Han mindes även vad Henriks syster heter –”Hon gick i samma fotbollsklass som ett av våra barn” och han visste vad hon arbetade med och han kom fram med namn och yrke även på föräldrarna.
Här har vi en klassisk ledare och lärare. Under alla sina år och dagar som lärare på Råsslaskolan och som lärare och rektor på Navestadsskolan och som rektor på Ektorpsskolan, och som verksamhetschef på Norrköpings skolförvaltning och under alla sina år, kvällar och helger som tränare och ledare i fotbollslag i bland annat Smedby, IFK, Eneby, Ramunder och Åby har han träffat, tränat, danat, undervisat och handlett tusentals ungdomar. Och allt jag säger är ”Henrik Jonsson, Navestadsskolan för kanske tjugo år sedan” och allt han säger är att utan åthävor påminna sig en rad olika saker om Henrik och om hans familj.
Då han senare under vårt samtal – när vi slagit oss ner i Brödernas sköna men tyvärr Coronaglest besökta miljö – säger att ”jag bygger mitt ledarskap på relationer och på mitt genuina intresse för människor”, så är det därför solklart att han menar vad han säger.
Anders Pantzar föddes i Borensberg i början av 1960-talet. Pappan var elektriker och mamman kom från en stor bondgård i trakten och var hemmafru när barnen var små.
”Min syster utbildade sig till tandläkare och jag kom tidigt in på tankar om att bli läkare. Efter gymnasiet i Motala sökte jag också till läkarlinjen. På den tiden var det högsta betyg – 5, 0 och lottning – som gällde för att komma in. Så för mig som bara hade nästan 5, 0 i betyg var det kört. Jag försörjde mig som lärarvikarie på flera skolor. En dag tipsade en kompis om en utbildning för idrotts- och mattelärare på GIH i Örebro som han tyckte skulle passa mig perfekt. Matematik och idrott var ju mina bästa ämnen. Så jag sökte och kom in. Och där hade jag fyra fantastiska år”, sa Anders Pantzar.
Idrottsledarskapet och lärarskapet är två kronor på samma stam i Anders Pantzars trygghetsträd. Och det här är intressant. Den som enbart ser och betonar ”laget” kan riskera att glömma att laget består av enskilda individer som kommer att behöva stå på egna och stadiga ben om det ska bli bra.
Anders Pantzar känns djupt förankrad i både laget och jaget. Vi talar om betygsresultaten i Finspång.
”Jag tänker som så att grundskolorna i Finspång till dels påminner om Mosstorpsskolan i Skärblacka. Behörigheten till gymnasiet är på goda nivåer. Men elevernas meritvärden är generellt sätt för låga. Det borde vara fler elever som hade fler högre betyg. Den kapaciteten finns självklart både i Skärblacka och i Finspång. Att det inte riktigt blommar ut när det gäller de högre betygen kan antyda någon form av eftersläpande ”brukskulturell” anda där skolan inte anses vara högprioriterad eftersom jobben och de goda lönerna finns i industrin. Vilket ju är sant och riktigt. Men lika sant är att det krävs bra kunskaper och betyg för att komma ifråga för de där industrijobben”, sa Anders Pantzar.
Han började sitt nya jobb i Finspång i början av februari i år. Anders Pantzar har på olika sätt bekantat sig med Finspång under sina 33 år som lärare, rektor och chef i Norrköping.
”Ett minne som sitter kvar är när jag som spelare i Åby var med om att vinna borta mot Torstorp med 3–1 och jag själv fick sätta två av Åbys mål, sa Pantzar och log varmt.
Som ny utbildningschef kom han rakt in i såväl pågående framstegsprocesser som i aktuella konflikter.
”Förberedelser inför Coronasmittans tänkbara påverkan och konsekvenser för kommunens utbildning, vård och omsorg upptar större delen av min och många andras arbetstid. Vid sidan av det har jag till exempel ansvaret för att hantera fritidshemmets framtid i Ekesjö och vad som ska hända med dagbarnvårdarhuset i Grytgöl. Landsbygdsfrågorna är betydligt mer levande i Finspång än vad de var i Norrköping. Vilket jag tycker än väldigt inspirerande”, sa Anders Pantzar.
Minst lika inspirerande är det att få ner elevernas frånvaro. Den är för hög i Finspång, tycker Pantzar.
”Eleverna ska vara i skolan och de ska vara trygga i skolan”, sa Anders Pantzar.