Jag kan anta att läsning och lyssning av böcker av varjehanda slag är något som ökar dag för dag. Det finns en hel del mycket intressant litteratur om Finspång att botanisera i. Finspångs särdrag och karaktär går igen också mellan bokpärmarna. Finspångs mäktiga och rika historia, Finspång som ett dynamiskt och modernt industrikluster och bruksortslivets prövningar och förtjänster är tre ämnen som dominerar den litterära bildsättningen av Finspång.
Den mer moderna industrihistorien har till exempel skildrats i boken "Turbiner från Finspång - Från STAL till Siemens" som gavs ut i samband med STAL/Siemens hundraårsjubileum i Finspång 2013. Bokens författare var Anders Johnson; en av Sveriges absolut mest aktiva näringslivsförfattare. Några år senare återkom Johnson till Finspång och industrin i tegelstensboken "Besvärliga människor" med undertiteln "Svenska entreprenörer under 400 år."
Tre bergslag "Godegård, Hällestad och Vånga har funnits i regionen sedan 1200-talet", skriver Anders Johnson. Här fanns mycket järnmalm och mycket skog och "Finspångsåns vattensystem försåg området med kraft och vattenvägar."
Ytterligare fördelar med Finspång var den kraft som kunde hämtas från det 16 meter höga fallet i Finspångsån och de goda transportmöjligheterna till utförselhamnen i Norrköping. "Detta gjorde Finspång till ett industriellt och logistiskt centrum för Östgötabergslagen", sammanfattar Johnson i sin bok.
2011 kom boken Brukspatron Gilius de Flons ättlingar av Erland de Flon ut på Recito Förlag. Erland de Flon tillhör den tredje generationen de Flon födda på Gotland. Jag saxar ett stycke ur boken där han knyter samman sin släkt med Finspång och med Anders Johnsons "Besvärliga människor" :"När Louis De Geer och Willem De Besche började värva valloner till järnbruken i Sverige på 1620-talet från området kring Liège var Willems systerson Gilius den förste av släkten de Flon, som kom till Sverige. Han finns dokumenterad från den tiden i Finspång och Norrköping, som formare och gjutare. Gilius de Flon anlade 1635 en stångjärnshammare i Lotorp. «Mäster Gilius» verkade sedan i Lotorp utanför Finspång fram till sin död 1669. Boken innehåller mina samlade uppgifter om brukspatron Gilius de Flons ättlingar inklusive make, maka eller sambo, 2580 personer ur 1706 olika källor och ett personregister med 1714 ättlingar från början av 1600-talet fram till 1941."
En tredje historisk pärla - en bit utanför industrin - är Jean Jacques och Aurora Taube De Geer af Finspång och deras värld som kom ut 1987, av litteraturvetaren Holger Frykenstedt.
Boken En jävla vinter av den Finspångsbördige Hans Gunnarsson (Albert Bonniers förlag 2009) är inriktad på bruksortslivet som sådant. Förlaget skriver på sin hemsida: "Han jobbar i grönsaksdisken på en mindre livsmedelsaffär och super skallen i bitar på Finspångs stadshotell på kvällarna. Han vet att han inte vill stanna kvar och jobba i samma industri som pappa och farfar. Men vad han ska göra i stället vet han inte. Vad är det för fel på Finspång? Ingenting annat än att de alla i gänget längtar därifrån. En ort utan ordentligt centrum och med Pizzeria Italia, Pizzeria Dubrovnic och Hotell De Geer som enda nöjesliv, vad ger man för det? Gunnar är en i gänget av tjugoåriga grabbar som hållit ihop sen länge. I veckorna sliter han med jobbet som frukt- och grönsaksansvarig på U-livs för usel lön."
Mycket nöje!