Håkan Forsberg är full av smittsamt livsbejakande berättelser om yrken han provat på. Han följde till exempel med en dåvarande flickvän till hennes hemstad Nässjö och behövde snabbt ordna en försörjning. I Forserum utanför Nässjö fick han jobb på dörrtillverkaren Swedoor.
Senare följde han med en ny flickvän (och nuvarande maka sedan mer än trettio år) till hennes hembygd Nacka. Hon arbetade som sjukgymnast på Nacka sjukhus. Håkan hade inget jobb. Flickvännen föreslog att han skulle söka arbete som städare på sjukhuset.
– Så blev det också. Det var ett bra sommarjobb där jag den mesta tiden körde en sån där golvmaskin fram och tillbaka. Det mest intressanta var att jag så att säga fick en chans att handgripligt och direkt studera arbetslivets hierarkier underifrån. Det var en lärdom för livet som jag för allt i världen inte vill vara utan, berättade Håkan Forsberg.
Det finns mycket annat att nämna om Finspångs kulturchef Håkan Forsberg. En sak som bara måste fram är det som han beskriver som sitt livs stora "passion": Snickeri. På tidigt 1980-tal gick han en 50 veckors arbetsmarknadsutbildning till byggnadssnickare i Borlänge.
– När min pappa Bengt dog fick jag ett arv som vi använde till att köpa ett torp i Ljusfallshammar. Där har jag verkligen fått utlopp för min passion och nytta av min utbildning, sa Håkan.
Som sagt inledningsvis: Håkan Forsberg är en stolt kulturchef i Finspång. Finspång har så mycket inbäddad kultur att det kan upplevas som ogörligt att rangera och gradera alla uttryck och verksamheter på ett rimligt och verklighetsnära sätt.
Finspång är ju av naturen och sedan hundratals år en dynamisk och framgångsrik plats för industriarbete. På sådana platser som Finspång har kulturen ofta en framträdande plats i samhället. Strävsamma livsvillkor och industriellt värdeskapande lever inte så sällan i symbios med kulturellt värdeskapande i form av musiker, revysällskap, kyrkliga brassorkestrar, kyrkomålare, skribenter, konstnärer och allt vad det nu kan vara.
– Finspångs kommun har ju antagit en vision om att år 2035 ha en befolkning som består av minst 30 000 personer, vilket innebär ett lyft med lite drygt 8000 innevånare. Det glädjande och extra uppfordrande för mig som kulturchef är att kommunen särskilt pekat ut betydelsen av ett rikt kultur- och nöjesliv för att vi ska kunna nå visionen, sa Håkan Forsberg.
Mycket har redan gjorts. Den kommunala kulturskolans utbildningar är numera avgiftsfria. Kulturskolan har också breddats och erbjuder nu, utöver musikundervisning, även kurser i bland annat digital musikproduktion och i film och animation.
– Vi har nu 430 elever mellan 6-19 år i kulturskolan. Avgiftsfriheten ger oss möjligheten att verkligen använda kulturen som ett sätt för Finspång att växa och utvecklas i alla delar av befolkningen, berättade Håkan.
Han är också väldigt stolt över verksamheten i Kulturhuset.
– Jag minns från min första sejour här i Finspång 2004-2006 när jag och den legendariske tjänstemannen Lars Philipson brukade promenera runt i Finspång på våra lunchraster. Varje gång vi gick förbi Folkets Hus, som då började se ganska så slitet ut, så sa Lars att "Folkets hus borde bli ett kulturhus." Så blev det också några år senare.
Besöksturismen är en växande del av Finspångs kulturliv. Sedan länge finns ju glasbruket i Rejmyre och hammarsmedjan i Hävla. Men Håkan Forsberg ämnar lägga tid och kraft på att fler verksamheter i kommunen ska kunna utvecklas till attraktiva besöksmål.
– Rejmyre Art lab är ett exempel på en verksamhet med stor potential som besöksmål, sa Håkan.
Håkan Forsberg anser att det behövs nya förhållningssätt till det omfattande föreningslivet i Finspång.
– Vi behöver fundera ut vad vi tillsammans kan göra för att fler människor ska inse, känna och in på skinnet förstå den glädje och den delaktighet som ideella insatser i föreningslivet öppnar för. I längden är det ju inte hållbart att jag som 61-åring ses som en föryngrande rekrytering i somliga föreningar som jag besöker, sa Håkan Forsberg med ett snett leende.
Håkan Forsberg tycker att visionen om trettiotusen innevånare i Finspång år 2035 är bra och sätter fokus på en grundläggande fråga: Varför är det så få av alla de tusentals människor som varje dag pendlar in till arbeten i Finspång som kan tänka sig att skippa pendlingen för att istället sätta bo i Finspång? Svaret på den frågan är nog till dels kulturellt.