Ungdomsåren är för många av oss en tid då vi dras mot renlärighet, svartvita ställningstaganden och principfasta uppfattningar. Så var det i mångt och mycket för den unge Pär Österlund när han prästvigdes 2003. Han hade en stark dragning åt det ”högkyrkliga”.
– Jag var teologiskt konservativ, bibelns bokstav skulle efterlevas, gudstjänstens ritualer och liturgi stod i centrum och jag ansåg i det stora hela att det var illa ute med Svenska kyrkan, sa Pär Österlund till mig en tidig morgon för någon vecka sedan när vi möttes på Mariagården i Finspång.
Sedan 1 juli 2020 är han kyrkoherde i Finspångs församling; där han tjänstgjort som präst sedan 2017. Jag har stött på honom vd några tillfällen tidigare. En eftermiddag på församlingshemmet i Hällestad och på den pre-pandemiska tiden i talarstolen vid några fullmäktigemöten i Norrköping där han förvaltar ett av moderaternas mandat. Han har något visst, Österlund. Den kraftiga rösten och hans förtjusning i att tala, den resliga hållningen och den alltid mer än propra klädstilen gör att han märks och sticker ut. Han utstrålar konservatism på ett eget och utmärkande sätt skulle jag vilja säga.
– Jag tycker det är viktigt med stil både i sina förhållande till andra människor, och i hur man klär sig upp uppträder. Sträva efter att försöka vara en gentleman inom livets alla plan, sa Österlund.
Han växte upp i Unnerstad i Kuddby där mormor och morfar bodde nästgårds.
– Tryggheten i att vara mig själv tror jag i mycket kommer därifrån. Och när det gäller kläder så har kanske morfar haft viss påverkan. Han gick aldrig utanför huset utan att sätta på sig en slips, sa Pär Österlund med ett stort leende.
Sedan Pär Österlund axlade kyrkoherdeuppdraget har han skalat ner det politiska till enbart det folkvalda ämbetet i fullmäktige. Tiden räcker helt enkelt inte till, och att vara kyrkoherde vill jag nu det jag prioritar. Att vara kyrkoherde kräver sitt; inte minst på det administrativa planet. Men politiken är ett stort intresse för honom. Han berättade att om han någon gång skulle få chansen att prova vingarna i ett politiskt heltidsuppdrag så skulle han nog vara lockad.
– Numera har jag och kyrkan ett bra förhållande. Jag har mognat och tycker det är sunt att kyrkan är nyfiken på sin samtid och visar samhällsintresse. Den nära och varma andligheten som nu mer präglar samtalen i kyrkans verksamheter är mycket tilltalande. I ungdomen levde jag i ständig opposition till nutiden kan man säga. Nu ser jag mer framåt än vad jag tittar mig över axeln. Idag är konservatism för mig framförallt värderingar som känns viktiga för mig i livet, sa Pär Österlund.
Han tycker det är viktigt att utvecklas i samklang med omvärlden på ett klokt och hållbart sätt, så att man inte kastar ut barnet med badvattnet. Ibland är snabba förändringar nödvändiga, men alltid med förankring i det som varit, som till exempel kyrkans sociala lyhördhet mot dem som lider nöd.
– Det är självklart för mig att om det står en papperslös människa här utanför och fryser och är hungrig så hjälper vi honom om vi kan, sa Pär Österlund.
Pär Österlund är inte konservativ rakt igenom, utan står också stadigt i den liberala traditionen, som värderar varje människa möjlighet till individuell frihet högt och betonar individens eget ansvar för sitt liv.
Hans uppväxt under 1980-talet var inte religiöst präglad.
– Jag döptes inte förrän jag var tre år. Prosten kom hem till oss och min mamma har berättat att jag efter dopet gjorde klart för alla att jag skulle bli präst när jag blev stor, berättade Pär Österlund.
Kanske var det en Guds ingivelse eller möjligen var dopet en sådan dramatisk händelse för treåringen att han ville stanna kvar i upplevelsen genom att välja prästyrket? Hur som helst så började den lille Pär att predika och att hålla gudstjänster där familj och anhöriga bjöds in som publik. Och på den vägen fortsatte det. Och nu är han kyrkoherde i Finspångs församling med 14000 medlemmar, 60 medarbetare, åtta kyrkor (inklusive ett Slottskapell), sex församlingsgårdar och mängder utav verksamheter för stora och små.
– Det finns en stor vilja och glädje i församlingens inriktning att vår kyrka tydligt ska vara med och bidra till hur Finspång blir ett bättre samhälle, berättade Pär Österlund.
– Jag är en sådan person som tycker att Trefaldighetstiden mellan pingst och advent är den bästa delen av kyrkoåret. Då handlar våra gudstjänster mycket om hur vi praktiskt och handfast kan leva våra liv som kristna människor, sa Pär Österlund.