Numera finns det billiga alternativ även för äldre.
Jag tyckte det var dags igen, efter 38 år, och lyckades intala min make att det är ett jättebra sätt att resa och uppleva Europa.
Det kan hända mycket under tågresor men i den här krönikan finns bara plats att dela med sig av en sträcka.
Vi hade spenderat några dagar med många havsbad i den lilla pittoreska byn Dobra Voda i Montenegro när vi klev på nattåget mot Belgrad. Det var ett gammalt tåg med sovkupéer av östeuropeisk modell. Några liggplatser i samma kupé fanns inte lediga. Det var sju vagnar mellan oss.
Eftersom interrailpassen numera finns i en app i mobiltelefonen och både min och makens biljett fanns i min mobil fotade han av sin biljett i tron om att det skulle duga.
Vid nästa stationstopp fick jag syn på maken på perrongen, haltandes och släpandes på sin ryggsäck, mot min vagn. Han hade blivit avslängd för hans biljett dög inte alls.
Vi försökte förklara för tågvärden i min vagn men det var svårt för vi talade inga gemensamma språk och jag hade ingen internettäckning på mobilen och kunde inte visa biljetterna.
En vänlig kvinna i min kupé kunde engelska och tolkade åt oss. Maken fick komma upp på tåget mot att vi kunde visa rätt biljetter före nästa stopp. Annars skulle vi få kliva av där vi inte planerat att bli strandsatta.
Vilken tur att jag lyckades få internetkontakt en kort stund och maken kunde bli eskorterad genom de annars låsta vagnarna bort till sitt natthärbärge. Den vänliga kvinnan, Jelena, och jag började prata. Det visade sig att vi båda har två blonda döttrar i 30-årsåldern och en hel del annat gemensamt.
Hon berättade att hon föder upp dvärgschnauzer och hade varit och hälsat på en av sina tidigare valpköpare och nu var på väg tillbaka hem till Serbien.
Jag berättade om vår dvärgpudel som nyligen gått bort och som jag saknar något otroligt. Jag berättade att vi före Montenegro tillbringat dagar hos min syster och hennes familj och släkt i Natalinci, om morgnarna med kaffekopparna tillsammans med min systers svärmor innan de andra klivit upp, om de långa kvällspromenaderna med min syster genom skog och landsbygd förbi solros- och majsfält, körsbärsodlingen där vi pallade en näve mogna läckerheter och mullbärsträdet där syrran försedde oss med ”världens nyttigaste bär”.
Jelena blev så rörd över att jag som är svensk reser i Serbien. Hennes erfarenhet hade tidigare varit att västeuropéer blivit rädda för henne för att hon är serb och kanske tänkt att serber överlag är onda som kunde kriga i Bosnien på 90-talet. Ingen i hennes familj eller bland hennes vänner ville ha det där kriget, sa hon.
Jag berättade att jag skrivit en skönlitterär bok om kriget i Bosnien, ”My mother was the most beautiful woman in Yugoslavia" (Min mamma var den vackraste i hela Jugoslavien) och vi enades om att normalt hederligt folk vanligen vill leva i fred utan krig och sida vid sida om man inte vill leva efter samma traditioner, och att det bara är galna män med militär- eller regeringsmakt som önskar krig.
Sedan fällde vi några tårar tillsammans, Jelena och jag, och bytte frukter med varandra. Jag hade en knippe bananer med mig och hon hade nektariner.
Hon hade också skrivit böcker, om hunddressyr.
Kvällen blev sen men natten rymde även några timmars sömn i den varma kupén, med nattvinden som svalkade något från det öppna tågfönstret. I Belgrad tänkte vi åka mot Budapest. Eftersom tåget från Bar blev lite försenat och tågen mellan Belgrad och Budapest bytts mot buss blev det en galen färd med taxi från tågstationen till bussterminalen.
Turen var med oss och vi kunde kliva på rätt buss i sista sekunden. Maken och jag fick sittplatser bredvid varandra och på sätena på andra sidan mittgången satt ett svenskt par. Hon var lektor i historia vid universitetet i Linköping och vi fick en hel del att prata om under den resan.
Men det får vi ta en annan gång.
Sammanfattningsvis rekommenderar jag tågluffning för dig som vill uppleva mycket men vara beredd på att det inte blir som du planerat från början. Vi missade några ställen vi tänkt stanna och besöka på grund av fullproppade, försenade eller inställda tåg och missade byten, fick hastigt tänka om och planera nya vägar och istället få helt andra upplevelser som vi kommer att bevara som fina och roliga minnen.
Till sist kan jag berätta för er som brukar klaga på SJ att DSB, DB och allt vad övriga europeiska bolag heter inte heller alltid fungerar efter tidtabellerna.