Hällristningar finns på alla bebodda kontinenter. I Europa är Skandinavien – framför allt Sverige – den dominerande regionen. Norrköping har ett av landets största och förnämsta hällristningsområden även om Bohuslän är det mest ristningsrika landskapet.
Hällristningarna tillkom huvudsakligen under bronsåldern (cirka 1800–500 f.Kr.). Namnet hällristning är missvisande eftersom bilderna som regel aldrig har ristats, utan knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar. Ibland bearbetades de efteråt med sand och vatten för att bli djupa.
Norrköpingsområdet var tättbefolkat på bronsåldern och är rikt på fornlämningar – inte minst hällristningar. På en yta av 5 x 2 kilometer runt Strömmen finns mer än 7 000 kända ristningar. De förekommer även inne i staden, bland annat vid Egna hem i Hageby. Det har också gjorts arkeologiska fynd i form av bronsyxor, svärd, halsringar och andra smycken.
Himmelstalund är Norrköpings figurrikaste hällristningsplats med tre stora hällar. På Björnhällen finns björnspår, svärdsavbildningar och en jaktscen. Skepp är det vanligaste motivet – allt från små enkla båtar till meterlånga skepp. Svinhällen har flest figurer, däribland stora koncentrationer av vild- eller tamsvin. Yxhällen sluttar ner mot Strömmen och har de vackrast dekorerade skeppen och en stor mängd yxor och lurar.
Vid Ekenbergs gård nära Fiskeby finns Östergötlands kanske tydligast huggna och motivmässigt mest varierade ristningar. Det finns sammanlagt 370 figurer, däribland skepp, mansfigurer, djur och detaljrika svärd i naturlig storlek eller större. Kring det närbelägna Leonardsberg finns 41 hällristningsytor med bland annat en spjutbärande gud, processioner av människor, djurbilder och skepp.
En vanlig uppfattning är att hällristningarna är lämningar efter bronsålderns magiska och religiösa föreställningar. Människor träffades vid dem för att tillbe och försöka påverka gudarna genom ceremonier. Vissa forskare anser att ristandet i sig var det väsentliga, inte den bestående bilden. Andra åter har tolkat dem som astronomiska kalendrar.
Det finns inga belägg för att hällristningarna varit färglagda under bronsåldern. All målning som vi ser i dag är nutida. Det är Norrköpings stadsmuseum som vårdar och målar bilderna.
På 1600-talet gjordes en omfattande dokumentation av fornminnen, men man verkar då ha missat hällristningarna. Endast två ristningar var kända i Norrköpingstrakten vid mitten av 1700-talet: ett inhugget hjulkors vid Knäppingsborg och en ristning vid Herrebro som man trodde var gjord ”till åminnelse af något fältslag, som ther i urminnes tider stådt”. Först på 1830- och 1840-talet påträffades ristningarna vid Himmelstalund.
Upptäckten av hällristningarna vid Ekenberg blev epokgörande. År 1867 besökte riksantikvarien Bror Emil Hildebrand platsen och såg att svärden på hällarna var exakta avbildningar av de bronsålderssvärd han kände igen från museerna. I en artikel i Antikvarisk Tidskrift två år senare kunde han med hjälp av bilderna från Ekenberg leda i bevis att de nordiska hällristningarna härrör från bronsåldern.
År 1903 deltog prins Gustaf Adolf (den blivande Gustaf VI Adolf) i en fornminnesinventering i Norrköping. Han upptäckte då nya hällristningar som han beskrev i en artikel i Meddelanden från Östergötlands Fornminnesförening året därpå.
Den främsta vetenskapliga undersökningen gjordes av Norrköpingsarkeologen Arthur Nordén. Han hittade och dokumenterade tusentals figurer på båda sidor om Strömmen mellan Norrköping och Glan. År 1926 redovisade han hela det östgötska hällristningsmaterialet i sin doktorsavhandling Östergötlands bronsålder. Av tidens 5 000 kända bilder hade han själv upptäckt 3 000–4 000.
När motorvägen drogs utanför Norrköping på 1990-talet påträffades vad som kom att kallas ”Hällristarnas hem”. I området mellan Fiskeby och Pryssgården finns spår av ett stort antal gårdar från bronsåldern och äldre järnåldern. Resterna av cirka hundra hus har hittats inte långt från Himmelstalund, Ekenberg och Leonardsberg. I närheten finns också två större gravfält – Fiskebygravfälten.
Trots den enorma mängden hällristningar i Norrköpings omgivningar återstår sannolikt många att upptäcka. Så sent som i början av sommaren 2021 påträffades nya ristningar vid Himmelstalund. Bland de nyupptäckta figurerna finns skepp, människofigurer och en orm.