På vägen dit tänkte jag på Book i Boka. Det var kanske en slump eller hade Mikaels efternamn något med platsen Boka att göra? Det visade sig att det var en slump rakt igenom. Men ju längre som vi talade med varandra; desto starkare kände jag att han kanske hade längtat till Boka utan att veta om att Boka fanns där?
Deras hus är speciellt. Här bodde "Bokaprinsen"; den legendariske Hilding Johansson som jag hört många historier om och som jag av en slump har sett på ett fotografi från 1960 där han svingar klubban som förrättare vid en auktion i Karbo. Huset hade stått obebott i trettio år när mäklarfirman för sju år sedan gjorde ännu ett försök att hitta någon köpare till den alltmer slitna gården - med boningshus, lada, stall, utedass vedbod och förrådsbyggnader - så fanns Mikael Book och hans själsfrände och käresta Isabelle Nilsson i den stora gruppen av spekulanter och nyfikna visningsbesökare.
– Vi trodde inte att vi hade en chans. Vi bedömde att vi var de på den välbesökta visningen som hade minst pengar. Otroligt nog så var det bara vi som la ett bud och vi trodde inte det var sant när vi förstod att gården var vår, berättade Mikael för mig när vi slagit oss ner i köket där han och Isabelle och det yngsta barnet just ätit lunch.
Steg för steg hade den unga tvåbarnsfamiljen - det äldsta barnet väntades snart hem med skolbussen från Grytgöl den tidiga eftermiddag som jag var på besök - rustat upp det tidigare övergivna boningshuset. Fått källaren fri från vatten. Köpt och installerat en modern vedpanna. Bytt tak. Anlagt cirka 1750 kvadratmeter odlingsyta för ett fyrtiotal olika grönsaker och rotfrukter. Allt utan att låna.
– Eftersom vi har så lite pengar så har vi inte råd att låna pengar. Vi sparar ihop till det vi verkligen behöver innan vi köper det. Det mesta av det vi verkligen behöver, sådant som mat, värme, gemenskap, kärlek och mening med livet eller vad jag ska säga; det tar vi ansvar för själva. Vi vill visa våra barn att det finns hopp om framtiden och att ge dem värdefulla kunskaper; det är grunden till alltihop, förklarade Mikael Book.
Det var fascinerande att samtala med Mikael och Isabelle. De möttes på ett nätforum för självhushållningsintresserade människor. Isabelle bodde då i Linköping och Mikael bodde i Rimforsa där han hyrde en pytteliten sommarstuga. Jag har aldrig förr träffat två så genomtänkta och praktiska självhushållningsmänniskor. Mixen av självdistans, humor och företagsamhet tilltalade mig starkt.
Mikael Book och Isabelle Nilsson driver var sina skapande företag där ute i Bokaprinsens gamla gård. Isabelle Nilsson är verksam som grafiker och har ateljé och verkstad i huset. Mikael Book driver företaget Boka Grönsaker och hans odlingar omgärdar gården. Affärsidén är att sälja prenumerationer på grönsakspåsar. Prenumeranter i Grytgöl med omnejd får hemleverans. Prenumeranter inne i Finspång får hämta upp sina påsar på en utlämningsplats i Finspång en gång i veckan.
– Jag är inne på tredje säsongen nu. Och den växer enligt den plan jag har satt upp. Senaste säsongen hade jag ungefär femtio prenumeranter jämfört med tio stycken det första året, sa Mikael Book.
I affärer – liksom i kärlek - kan man ju som bekant inte alltid följa sin ursprungsplan. Det gäller att vara känsligt uppmärksam på förändringar i kunders och partners beteenden och önskningar för att så lättfotat och effektivt som möjligt kunna anpassa sig till nya lägen och villkor.
– I början hade jag till exempel bara en storlek på grönsakspåsarna jag levererade. Vilket blev lite för mycket för små hushåll. Så där fick jag korrigera mig. Att sälja till butiker i trakten har jag gjort vid enstaka tillfällen och det har i och för sig gått bra. Men betalningen från butikerna är så låg att det inte är hållbart för mig att arbeta på det viset. Jag har också märkt att det finns intresse bland grannar och närboende att kunna köpa grönsaker utan att vara prenumerant varje vecka. Så jag har börjat experimentera med en obemannad ”förtroendebutik” på andra sidan vägen där kunder kan ta vad de vill ha och swisha betalningen, berättade Mikael.
– Och så har du också tvingats att ta körkort och skaffa en liten bil för att köra ut till prenumeranterna, flikade Isabelle Nilsson in med ett varmt leende.
– Så är det, sa Mikael och log lite snett.
Fortsättning i Folkbladet i morgon fredag 17 december.