Det blir många sprutor och kan tyckas omfattande men det är ju fint att vi har den möjligheten. Ännu en Coronaspruta har jag rätt till. För nog ska man tänka så, alltså inte ”måste jag ta” utan ”har jag rätt att få”. Gällande vaccin som gällande allt annat ser våra behov olika ut och i bästa fall sammanfaller behov med rättighet. För övrigt är jag nu i behov av ljus och gärna sol. Just detta behov kan nog inte mötas av en rättighet utan får vara nått att hoppas på.
Varför är det så att vi ogärna informerar föräldrar och barn om deras rättigheter? Även om de flesta inte kommer att behöva stöd, socialt eller i skolan, är rättighetsperspektivet avgörande. Det jag har rätt till behöver jag inte förnedra mig för att få. Alla, ja verkligen alla, föräldrar och barn kan komma att behöva stöd. Det var för övrigt ett sådant samhälle jag ville vara med att bygga, ett samhälle där de som för tillfället är svaga får stöd. Jag inser motvilligt att det finns dom som inte bryr sig om andras svårigheter. Det som de flesta klarar av borde alla klara av, tycks det tänkas och möjligen något slarvigt. Om vi nu ändå vill skapa en god uppväxt för alla våra barn måste det finnas stöd när vårdnadshavare och barn behöver det, möjlighet till en meningsfull fritid för alla barn och en skola som förmår omfamna alla elever! Skolan är en stor del av barns liv och gör skolan ont så gör livet ont!
Skolverket skriver: ”Alltför många elever får inte det särskilda stöd som de behöver för att klara skolan och nå utbildningens mål. Skolverket och SPSM (specialpedagogiska myndigheten) har därför tagit fram en ny vägledning om hur skolor ska kunna ta reda på vilket stöd de behöver sätta in.”
Jag vet av erfarenhet att det där är sant men reagerar på skrivningen ”det särskilda stöd som de behöver”. Det borde utifrån barnrättslagen stå; det särskilda stöd de har rätt till! Nu vet jag dessutom att liknande formuleringar inte är tillkomna av slump eller bristande språklig förmåga. Om det skulle beskrivas som att elever inte får det stöd de har rätt till skulle det innebära att slå fast att det bryts mot gällande lag.
Skolverket skriver vidare: ”Det visar bland annat den statliga utredningen Bättre möjligheter för elever att nå kunskapskraven (SOU 2021:11). Där konstateras bland annat att elevens stödbehov inte alltid uppmärksammas, att stödet inte räcker till, samt att utredningar av elevers behov av särskilt stöd tar lång tid och att stödet dröjer för länge.”
Man borde såklart tala om rätt till stöd i stället för ”stödbehov”. Skolverket och SPSM har nu tagit fram en vägledningen för att förbättra arbetet. Det är som det har varit och riskerar att fortsätta vara. ”Personalen gör inte som de ska” kan man läsa mellan raderna. Svaret från skolor brukar då bli att kunskap saknas. Den som beläggs med skuld om än i varsamma ordalag kommer att gå i försvar efter förmåga.
Istället för att informera personal om att elever inte får det stöd de har behov av borde elever och vårdnadshavare informeras om sina rättigheter. Just den insikten stärker såklart självkänsla men skapar även en förväntan som i sig kommer att vara drivande. Gällande skolors kompetens vill jag påstå att den är mycket stor men man behöver intressera sig för de hinder som finns i deras arbete. En faktor är som alltid ekonomi och fokus på att hålla budget då detta ofta prioriteras av ansvariga politiker. Det är också av betydelse att all personal i våra skolor är medvetna om elevers rättigheter. Med den utgångspunkten kommer de, oftast kända, behov eleverna har att tillgodoses!
Skolinspektionen talar, till skillnad från Skolverket, i sin årsrapport 2022 om elevers rättigheter. ”Likt tidigare år är extra anpassningar och särskilt stöd samt trygghet, studiero och åtgärder mot kränkande behandling de områden som fått flest brister i Skolinspektionens tillsyn. Inom tillsynen granskar Skolinspektionen områden där vi bedömer att det finns risk att verksamheter inte lever upp till kraven i bestämmelserna och att eleverna inte får den utbildning de har rätt till.”
Självkänsla är en viktig sak tror jag mig veta och självkänsla byggs av allt vi är med om och allt vi lär oss. Att få stöd, inte för att man är dålig utan för att alla människor behöver stöd då och då samt inom olika områden främjar vår självkänsla. En ”bred” bildningsskola omfattar många olika förmågor och erbjuder utmaningar för alla elever. Behov av stöd eller ja, rätt till stöd, blir en självklar del i lärandet. En ”smal” skola för med sig att en del aldrig behöver stöd.
Nu lyser solen, precis som jag hoppades och livet känns lite lättare. Gällande barns rättigheter får vi göra mer än hoppas, möjligen till och med stå upp för dessa rättigheter. Det tar emot lite och jag muttrar lite men så står jag upp, relativt rak och med solen i ögonen!