Nu är det jul igen. Det är den där helgen som många känner sådan stress inför, som många har sådana höga krav på sig själva inför, då många spenderar mer pengar än de i själva verket har råd med, då många blir frustrerade, mår dåligt, blir osams, blir för fulla eller känner sig mer ensamma än någonsin annars under året.
För andra kan det förstås betyda tindrande barnaögon, lediga dagar, god mat och trevlig samvaro med familjemedlemmar som annars befinner sig långt borta.
Under min uppväxt, och även nu under livets nedtrappning, har jag tillbringat många jular i Spanien. Det jag uppskattar mest där är de offentliga julkrubborna som de flesta städerna bygger upp på torgen. Det är ofta enorma modellandskap i miniatyr med små hus, batteridrivna väderkvarnar, djur som rör sig och annat fantastiskt runt Jesusbarnet i krubban. Där samlas barn och vuxna för att fascineras och glädjas åt det roliga, barnsliga, gemensamma gratisnöjet.
Precis som i många andra länder är det på trettondagsafton som presenterna ges, vilket ju är mer logiskt eftersom det var då de tre vise männen kom fram till Betlehem med sina gåvor till Jesusbarnet.
I Sverige ställer somliga ut gröt till tomten. I Spanien ställer en del ut godsaker till Los Reyes Magos (=de tre vise männen) och deras kameler.
En julafton för ett par år sedan satt jag med fötterna i en liten pool utanför ett vandrarhem i Costa Ricas huvudstad San José och läste en bok medan jag väntade på bussen som skulle ta oss till kusten och vidare upp till Nicaragua där vi skulle volontärjobba på en skola. Det var helt okej.
Förra julafton satt min make och jag på en trång men mysig restaurang i Marrakesh i Marocko. Eftersom de flesta i Marocko är muslimer som varken firar jul eller dricker alkohol var det alkoholfri öl i makens glas. Det var helt okej.
Om den här julafton blir som jag tänkt så ska jag först äta grötfrukost tillsammans med mitt barnbarn. På dagen ska min man och jag försöka göra dagen glad och trevlig för 19 äldre människor som inte vill sitta ensamma. Vi kokar gröt och bjuder på skinksmörgås. Sedan blir det julklappsutdelning. Finspångs affärer har varit generösa och skänkt innehållet. Härbärget i Finspång och andra ställen där det finns ensamma människor som uppskattar en julklapp kommer också att få. Vi är några stycken finspångare som sedan många år organiserat detta och turas om att fixa själva julafton. Jag har gjort det flera gånger och i år är det min tur igen. Med glädje.
På julaftons kväll blir det stalltjänst. Ryttarkamraternas ridskolehästar och privathästar ska ha sitt och få något extra gott i sina krubbor. Ni vet väl att det sedan är på julaftonsnatten som alla hästar kan tala?
Julen kan firas på så många olika sätt, eller inte alls, men jag önskar i alla fall ALLA Lucior, Pepparkaksgubbar och övriga mer svårgrupperade figurer en riktigt kärleksfull jul!