Inte sällan med den person som jag hade tillbringat hela eftermiddagen och kvällen med, kanske till och med hela skoldagen. Även i vuxen ålder, särskilt som ensamstående med barn, var det just telefonen som var räddningen, för att överhuvudtaget ha något socialt liv. Idag ser det nog annorlunda ut. Enligt en Sifoundersökning från 2020 upplever 35 procent samma symptom som vid en fobi när telefonen ringer, hjärtklappning, skakningar och irrationellt beteende. Det finns till och med ett namn för det – invasofobi – känslan av att vara invaderad. Även 2022 gjordes en undersökning, på uppdrag av Halebop, och den visar att det ökat ytterligare. Varannan ung person i åldern 18-24 upplever obehag vid telefonsamtal, medan motsvarande siffra för åldersgruppen 50-64 år är 18 procent. Hur blev det så här?
Nuförtiden förväntas man tydligen förvarna om att man ska ringa genom ett sms, att bara ringa någon rakt upp och ner kan uppfattas som rent av kränkande. Jag kan delvis förstå känslan, jag har också utvecklat ett visst mått av telefonfobi med åren. Att ringa till myndigheter och andra liknande samtal har alltid varit jobbigt och man får intala sig att ingen vet vem jag är, de ser mig inte, det finns inga dumma frågor och så vidare. Men nuförtiden tycker jag också att det är lite störigt med folk som ringer upp istället för att bara messa. Vad vill de liksom? Har vi blivit rädda för mänsklig interaktion? Det är enklare att sköta saker via nätet, både att kommunicera och att handla det vi behöver, som vi sen kan få hemkört, utan att egentligen haft någon mänsklig kontakt alls. Lite konstigt är det ju. Och allt funkar faktiskt inte enbart i skrift. Det blir lätt missförstånd.
Det senaste på den digitala fronten är AI-chattar, där man enkelt skriver in vad man vill ha för text, till exempel en jämförande analys mellan två verk, så vips har chattroboten skapat en fullt godtagbar unik text, förmodligen bättre än jag själv skulle ha gjort. Jag kan till och med be om en lite sämre variant för trovärdighetens skull. Ni kan ju tänka er vad detta innebär i skolvärlden. Går det att lita på att en enda elev skrivit sin text på egen hand? Och alltihop utan någon som helst mänsklig kontakt. Konstigt är det och vi mår ju bäst när vi umgås med andra, det har jag svårt att tänka mig att en robot kan ersätta.