Stefan Krakowski: Fritt fram att förstöra för andra

Metoden går ut på att ”hålla sin egen känslointensitet låg och utstråla ett lugn för att undvika att tillföra mer stress till situationen”. Ett annat sätt att uttrycka det är att låta en störande elev skrika, gapa och slå sönder inredningen utan att ingripa. Att den terroriserande eleven förstör för alla andra i klassen är tydligen ett pris värt att betala, om man ska tro den psykolog som lyckats sälja in metoden till skolor i Sverige. Såvitt jag vet saknar metoden vetenskapligt stöd men psykologen hänvisar trots detta ofta till just vetenskap. När jag för ett par år sedan skrev en gästledare i Svenska Dagbladet om fake news nämnde jag Flat Earth Society, en förening som anser att jorden är platt. Artikeln retade upp ett antal personer som via mail ilsket hänvisade till hundratals olika vetenskapliga undersökningar som alla ”bevisade” att jorden är platt. Det är nämligen inte ovanligt att även charlataner refererar till påstådd vetenskaplig forskning för att bevisa att man har rätt.

I Hjulsta grundskola där man implementerat metoden har det slutat illa. En våg av hot och våld har drabbat skolan under det senaste halvåret. Elever har tagit stryptag på andra elever, sparkat och knuffat lärare och kastat bänkar i klassrummen. Det är intressant att notera att psykologen ifråga i en intervju i SvD hänvisar till att polisen använder samma metod i sitt dagliga arbete: ”Det är inte bara jag som har jobbat med det heller, utan polisen har byggt upp hela sin särskilda polistaktik, just för att det är så effektivt för att hantera våld i situationen”, (SvD). 

Mot bakgrund av den våg av bombdåd och skjutningar som just nu sveper över Sverige kan den lågaffektiva metoden som ett verktyg för effektiv våldshantering tyckas extra ironisk. När detta skrivs har över 100 bombattentat inträffat hittills i år för att inte tala om alla skjutningar och bilbränder. Ett annat grovt uttryck för lågaffektivt bemötande är frisläppandet av sex våldsbejakande islamister i början av månaden. Enligt SÄPO utgör männen ett hot mot rikets säkerhet. Regeringen har fattat beslut om utvisning av samtliga men verkställighetshinder föreligger eftersom männen riskerar förföljelse i hemländerna. Konsekvensen blir alltså att islamisternas säkerhet blir viktigare än allmänhetens. Sveriges lågaffektiva förhållningssätt inför säkerhetshot är väldokumenterat. Endast tre av 19 utvisningar regeringen har beslutat om under de senaste 15 åren har gått att verkställa. 

Den lågaffektiva inställningen har fått förödande konsekvenser inom viktiga samhällsområden som till exempel brottsbekämpningen. Det faktum att vi fortfarande ger straffrabatter till förhärdade brottslingar, inte utvisar personer som begått upprepade brott och fortfarande saknar en effektiv terrorlagstiftning är några aktuella exempel. Men det är den lågaffektiva inställningen hos oss medborgare som är mest nedslående. För i vilket annat land skulle invånarna acceptera att staten så uppenbart sviker dem på en av de mest avgörande punkterna i samhällskontraktet, nämligen skyddet av liv och egendom? Kanske är det just detta som gör mig mest orolig inför framtiden; den ömsesidiga tystnaden och uppgivenheten hos både de styrande och väljarna. 

Vissa påstår att de kriminella ligorna startat ett lågintensivt krig mot samhället och att antalet bombattentat i Sverige är jämförbart med de förhållanden som råder i krigszoner. 

 I så fall är Malmöpolisens inbjudan av de kriminella till ”Sluta skjut”-samtal knappast lösningen på det upptrappade våldet.