Snart 20 år senare står samhället fortfarande handfallet. Idag finns skrämmande rapporter om flickor som blir inlåsta på Sis-hem för att inte mördas av familjen. Offren är inlåsta och förövarna går fria. Mer rimligt vore skyndsamma lagändringar för snabbare frihetsberövanden, hårdare straff och utvisningar.
Fadime berättade om svårigheterna med att balansera familjens krav i det svenska samhället som står för helt andra värden: Hur föräldrarna förbjöd henne att leka med svenska kamrater och delta i aktiviteter. Hon skulle lära sig att vara en ”fin” flicka. Under tonårstiden planerades hennes giftermål med någon kusin. Fadime vägrade ge upp sina drömmar och tänjde därför på familjens gränser. Trots att hon var övertygad om att pappan tänkte döda henne vågade hon stå upp för rätten att välja hur och med vem hon ville leva.
Patriarkal kvinnosyn får aldrig försvaras eller blundas för i ett samhälle som påstår sig vara jämställt. Oavsett religiös- eller kulturell bakgrund är mannen och kvinnan lika mycket värda här.
Medförtryckarna i samhället är alla de verklighetsfrånvända som tystar och förringar kvinnoförtrycket av rädsla att såra någras religiösa- och kulturella känslor.
Ingen ska kunna titulera sig feminist och samtidigt se mellan fingrarna på seder som kontrollerar det kvinnliga könet: deras sexuella uppförande, hur de går klädda och vem de väljer att träffa. Alltför många har tvingats begå självmord eller mördats för att föräldrar och moralpoliser upprättar förbud som strider mot Sveriges lagar.
Det utbredda religiösa- och kulturella förtrycket visar tydligt på misslyckad integration.
Fadime berättade före sin död hur föräldrarna till en början uppmuntrade att hon gick i skolan för läs- och skrivkunskaper, eftersom de själva var analfabeter behövdes en länk till välfärden.
Varför pratar vi inte om hur analfabetismen försvårar integrationen? Nyckeln in i samhället är ju språket. Utan språket blir det svårt att integreras och arbeta i Sverige. Ingen, med undantag för ömmande fall, ska kunna fortsätta vara analfabet här. Incitamenten måste vara att alla gör sig anställningsbara, bidrar till välfärden och respekterar demokratiska lagar. De som bryter mot svensk lagstiftning och alla människors lika mänskliga rättigheter borde förlora rätten till skydd och försörjning.
Sanningen är att barnen blir lidande för att Sverige inte ställer högre krav på föräldrarna.
Fadime trotsade familjen för rätten till kärlek och frihet. Därför misshandlades, förföljdes och dödades hon. Fler går samma öde till mötes om inte Sverige slutar vara det kravlösa paradiset.
För att ta sig ur så kallade hedersstrukturer krävs att människor når nya kunskaper. Det sker genom nya möten på bland annat arbetsplatser. Alla som önskar hjälp med tak över huvudet, mat på bordet bör tilldelas uppgifter, stort som smått, för samhörighet i bevarandet av välfärden. Radikala åsikter ska aldrig vara skäl att slippa skyldigheter som balanserar åtråvärda rättigheter. Det är ovärdigt att passivisera människor och inte ställa rimliga krav på eget ansvar.
Föräldrars individuella utveckling lär inte enbart bekämpa kollektivistiskt förtryck utan dessutom skapa fler föredömen till vilsna ungdomar som annars riskerar kriminella karriärer. Det är nödvändigt av många demokratiska anledningar.