Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Fotbollen tog sig aldrig riktigt i Finspång

Boken ”Finspång – en bit av Folkhemmet” gavs ut 2006 av Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) och Arbetslivsinstitutet. Boken består av sju fristående uppsatser som tillsammans sätter bilden av industrisamhället Finspång under 1900-talets första sjuttio år.

FAIK:s målvakt Olle Thorén boxar bort en boll framför anfallare från Brage i en kvalmatch anno 1943.

FAIK:s målvakt Olle Thorén boxar bort en boll framför anfallare från Brage i en kvalmatch anno 1943.

Foto: Privat

Krönika2021-06-24 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har tidigare (7 maj 2021) skrivit här på Folkbladets Finspångssida om ett kapitel av Zoran Slavnic som handlade om finska och jugoslaviska gästarbetare i Finspång: ”Till Finspång kom ungefär 3000 gästarbetare från Finland och cirka 300 från Jugoslavien. Slavnic har samlat berättelser och gjort egna intervjuer från den här tiden. Skillnaden mot nu är slående: "De frågade: Kan ni svenska? Nej. Kan ni svarva? Jo. Och det var bara att börja", lyder en typisk berättelse från ankomsten till Finspång då det begav sig.”

Idag tänkte jag ägna mig åt Torbjörn Anderssons kapitel om Fotbollen i Finspång. Torbjörn Andersson är filosofie doktor i historia och uppvuxen i Linköping och är numera verksam som docent i Idrottsvetenskap vid Malmö universitet. Torbjörn Andersson är alltsedan sin doktorsavhandling ”Kung Fotboll” från 2002 något av en – mycket produktiv – nestor inom genren ”fotboll– samhälle.”

I sin uppsats om fotbollen i Finspång inleder Andersson med att avgränsa och beskriva sin ambition med texten: ” Vad jag främst intresserar mig för är relationen mellan fotbollen, ortsindustrierna, kommunledningen samt Finspångsbefolkningen i sin helhet. Mer precist vill jag studera hur man såg på fotbollen i Finspång. Vilken ställning fick spelet i köpingen? I vilken omfattning stöttades fotbollssporten? Det är sådana frågor jag vill ha svar på. Detta innebär att jag i princip avgränsat studien till att innefatta elitfotbollen i Finspång, alltså Finspångs AIK och dess föregångare.”

Att använda Finspångs AIK som exempel är lämpligt, förklarar Andersson ”eftersom klubben befinner sig i en sorts mellankategori och kan väl därför sägas vara mer representativ för helheten än exceptionellt framgångsrika klubbar som Degerfors IF och Åtvidabergs FF. (--) Studien ska verkligen koncentrera sig på just Finspång och de särskilda betingelser som funnits där.”

Han berättar om att närheten till Norrköpings tidigt rika fotbollsliv sannolikt var en sporre för Finspång. IFK Norrköping bildades redan 1897: ” Också en mer folklig fotbollskultur etablerades tidigt i Norrköping via IK Sleipner, bildad 1903. Redan före första världskriget var Norrköping ett av landets mest vitala fotbollscentra. Norrköpingsfotbollen närdes av en lokal klassladdad rivalitet mellan IFK och Sleipner, men gynnade också framväxten av en lokalpatriotism av klassöverskridande slag.”

Vid 1900-talets början omvandlades Finspång från en ”klassisk bruksort” med ett dominerande företag på plats till ett industrisamhälle med två stora företag som inte hade sina huvudägare på orten. Denna förvandling hade betydelse för fotbollens utveckling i Finspång. I uppsatsen visas på att det ofta i de små bruksorterna med framgångsrika fotbollslag (bandylag) fanns en ”patron” från industrin på orten som hade ett eget intresse av framgångar för idrottslag som bar ortens namn. ”Frågan är alltså”, skriver Andersson om det skulle bli de gamla eller nya industriledarna ”som lierade sig med idrotten?”

Andersson svarar själv på sin fråga: ”Baron Fleming, den nyinflyttade chefen för Nordiska Artilleriverkstäderna, kom att ta på sig patriarkens ledande roll. Östergötlands Dagblad skriver om Finspongs IF:s tillkomst 1907: ”Genom frihärinnan Fleming har föreningen bekommit en grundplåt å 300 kr. På initiativ från samma håll, som nu gjort att idrottsföreningen bildats, har förut bildats Finspongs lånebibliotek och Finspongs föreläsningsförening."

Finspongs IF blev dock inte så långvarig. Nya klubbar (FIK 1914 till exempel) bildades och sedermera kom STAL och Metallverken in som viktiga finansiärer. Finspång sticker dock ut negativt jämfört med många andra liknande orter; det var väldigt trögt att få fram idrottsplatser och fotbollsplaner. Löpning var under en lång period den främsta lagsporten i Finspång. Inte förrän 1964 i och med anläggningen på Grosvad fick fotbollen i Finspång bra planförutsättningar, skriver Torbjörn Andersson. 

Från och med 30-talets slut och ungefär tio år framåt i tiden pågick dock något av en elitsatsning på fotbollen och i detta projekt var industrin, allra mest Svenska Metallverken, drivande. Emellertid misslyckades denna satsning, såtillvida att en allsvensk plats eller en mer permanent plats i division 2 aldrig säkrades.