”Vill du känna hur det är att vara tampong för en kväll?” Bianca Kronlöf ler. Hon befinner sig på krogen och gör allt för att få sig ett ligg. Dansar. Sätter sig bredvid första bästa snubbe. Lyfter på ena benet, pekar mot könet och säger: ”Asså det här, det är ju inte kiss. Jag är bara glad att se dig.”
Fatta vad genialiskt!
Nej, jag tror inte heller att det är det ultimata sättet att framstå som en attraktiv tjej. Vi kvinnor förväntas ju vara allt annat än äckliga. Vi får inte vara överdrivet framfusiga. Helst ska vi bara vara sådär lagom mystiska, söta och sexiga.
Villiga, men inte slampiga.
Svåra, men inte för svåra.
Vi får absolut inte föra tankarna till blod eller andra kroppsvätskor. Om det inte är på männens villkor, vill säga – vilket det verkligen inte är i SVT:s nya webbexklusiva humorserie Full patte.
Biancas syster Tiffany är sångerska. I låten Så många ställen sjunger hon om att hon ”skiter i ditt stånd”; det rör liksom inte henne – istället vill hon ”presentera klittan”; som ”sitter mitt i fittan”. (”Och om du har svårt att hitta kan du gitta – annars böj dig fram och slicka!”)
Jag älskar att hon är fullt påklädd i musikvideon och har ett gäng halvnakna män omkring sig. Äntligen någon som faktiskt vänder upp och ner på könsrollerna!
Men måste man vara så himla vulgär, då?
Ja, det tror jag.
En yngling i kostym som trodde sig själv vara Guds gåva till hela Östergötland kom fram till mig på krogen. Han verkade trött på Lena Handén och ville hångla, men det ville inte jag. Så jag backade, han följde efter. Jag sa nej – och då brände han mig med sin cigarett! Avsiktligt!
(Han såg mig rakt i ögonen samtidigt som han med ett elakt flin sa: ”Hoppsan!” och tryckte ciggen hårt mot min arm.)
Vad gjorde då rara lilla präktiga jag som aldrig någonsin rökt en cigg i hela mitt liv och plötsligt kände mig fullkomligt asförbannad? Jo, jag gick fram till vakten på stället. Men tror ni att det hjälpte något? Såklart inte.
Det är lätt att tycka att Bianca Kronlöf går till överdrift med sina raggningsrepliker i Full patte. Hennes framfusighet blir till snuskig humor – liksom Tiffanys krävande sång.
Men samtidigt pågår en verklighet där det bara rycks på axlarna när män beter sig på motsvarande – eller värre – sätt. Varje dag.
Och killar som den där kostymnissen behöver perspektiv.
Ändå trallar vi med när Blurred Lines spelas på radion och Robin Thicke sjunger att han vill slita våra arslen itu. Då är det inte humor.
Så snälla, systrarna Kronlöf – fortsätt provocera!