”Fatta då, jag är på allvar!” Andra mer lekfulla sparkar handlar om fotboll även om en, för England, ovanlig värme tvingar fram ett antal ”Cooling breaks” under EM-matcherna. Ja det är en sommar med små och stora problem varav en del ska hanteras alltmedan annat bara ska genomlevas. ”Det löser sig säkert” mumlar jag alltmedan jag rotar fram mina badbyxor, man ska vara positiv tror jag mig förstå. ”Vilket då”, undrar min fru. ”Ja både det ena och det andra”, svarar jag utan att egentligen vilja nå fram med den torftiga frasen.
Vi ger oss av till Centralbadet för att svalka oss lite, eller kanske inte bara svalka oss, förväntningarna är lite olika i vår lilla grupp. De yngre har tankar om hopp från höga höjder, våldsamma lekar med boll i vattnet, volleyboll och kanske lite basket. Vi är på plats tidigt och möts av en situation jag utifrån erfarenheter från egen barndom inte förvånar mig. Kiosken är stängd, toaletten är avstängd och äventyrsbadet öppnar först 12.00. De yngre av oss, som är världsvana på ett sätt barnet Stephan inte ens kunnat föreställa sig, förstår inte. ”Vill dom inte tjäna pengar”, undrar en av de yngre. Jag har inget bra svar på den frågan, bara nått snurrigt om att dom tjänar pengar utan att vara kundorienterade men det säger jag inte. Man ska vara positiv! Av någon för mig okänd anledning finns ingen badvakt vid hopptornet så det blir min roll under någon timme. Ingen ovan roll för en gammal pedagog och något mer vilsamt än den bollkull vi tidigare genomfört i grunda bassängen. Än mer vilsamt är glassavbrottet, lite av ”Cooling break” rent av. Ja kiosken öppnade till sist utifrån att ”den öppnar när den öppnar”, några öppettider fanns inte att läsa sig till. Men visst man kan ju fråga, vilket de världsvana yngre gör med självklarhet. Om en inte är världsvan med självklarhet får en nöja sig med att vara positiv, typ ”någon gång öppnar det säkert”.
När jag var barn var det Tinnerbäcksbadet som gällde. Pappa som var misstänksam mot såväl vädergudar som livet i allmänhet såg till att vi kom iväg tidigt varje semesterdag då solen behagade visa sig. Med tidigt menar jag verkligen tidigt, vi var på plats först varje morgon och vi intog alltid exakt samma gräsplätt. Så länge solen samarbetade var pappa nöjd och glad. Jag behövde ingen att leka med utan var nöjd med att bada och sedan kura ihop mig i en filt bredvid pappa. Jag bar inga drömmar om spanska sandstränder, allt var bra när det var bra för pappa. Ibland var kiosken öppen så att vi kunde köpa glass vilket då var en glad överraskning. Pappa hade alltid med vår röda transistorradio, en fantastisk apparat, innan vi gav oss av bytte pappa batterier antingen det behövdes eller inte. När man inte litar på livet måste man göra allt i sin makt för att undvika besvikelser. Livet och dess omständigheter kan i sanning vara en mäktig motståndare. Jag minns att jag i allt vi företog oss försökte vara positiv.
Just det där med att försöka se det positiva i saker blev nått jag tog med mig vidare i livet. Som om det skulle vara för kostsamt att ta fasta på det negativa när allt i grunden är så sprött och sårbart. Glassen måste vara den godaste, matsäcken mumsigast och stunden i sig den bästa. Men nu, när jag är mer än vuxen och snarast övermogen, händer det att det pyser och kokar över. Kanske blir jag än mer negativ mot Centralbadet då jag vill att barnbarnen ska få en sådan där perfekt stund som jag fick som barn och dessa världsvana unga kan dessutom vara kritiska. ”Varför är inte allt skräp från gårdagen upplockad”, muttrar jag genom min dajmstrut. ”Hur skulle det vara om du var lite positiv?”, undrar min kloka fru.
Kanske är det så att allt löser sig på nått sätt, ja både det ena och det andra men alla dessa små mirakel som krävs behöver vi nog alla bidra till efter förmåga. Pappa hade svårt med det där relationella perspektivet ur vilket man ser sig som subjekt och inte bara offer. Det onda fanns där och skulle inte låta sig omvändas och ting liksom livet i stort väntade bara på att få jävlas. Alla de barn jag mött har fått mig att tänka annorlunda, allt kan förändras till det bättre, gamla hundar kan visst lära sig sitta och inget är hugget i sten. I just detta vill jag envisas med att vara positiv även om jag kommer att behöva ett och annat Cooling break!