Det handlar om barn som utsätter jämnåriga för våld mot huvudet, sparkar, slag, pistolhot och hugg med kniv. En misstänkt gärningsman är bara 7 år gammal. Bara i Stockholm begicks i genomsnitt ett ungdomsrån var tredje dag under förra året. Efter en rånvåg i Stockholms södra förorter förra sommaren gick det så långt att polisen rådde föräldrar att eskortera sina barn till skolan. Samtidigt fattas det inte människor som hävdar att det inte är värre idag än i deras ungdom. För några veckor sedan råkade jag höra ett samtal mellan två medelålders kvinnor som pratade om ungdomsbrottsligheten. Den ena kvinnan hävdade att det minsann inte var bättre förr. I hennes ungdom både söp man och slogs, en och annan blev till och med av med sin plånbok.
En annan person påstod nyligen under en middag, på fullt allvar, att den grova brottsligheten är en direkt konsekvens av att ungdomar ägnar sig för mycket åt TV-och dataspel. Den åsikten är på samma nivå som att påstå att orsaken till alla skol-och bilbränder beror på bristen på fritidsgårdar.
När jag hör de båda historierna kommer jag att tänka på faktaresistens och vilka faror den kan föra med sig.
Förnekelsen är en mäktig kraft, en kraft som i stort och smått kan ställa till med både problem och till och med katastrofer. En viss grad av vardagsförnekelse är bara naturlig; ibland måste vi hålla inne med obekväma fakta för att det vardagliga samspelet inte helt och hållet ska haverera. Förnekelsen tjänar då som ett socialt smörjmedel och ett hänsynstagande mot omgivningen. Men om vissa föräldrar beslutar sig för att inte vaccinera sina barn mot mässlingen för att de tror att barnen kan bli autistiska får det ödesdigra konsekvenser, inte bara för deras egna barn men också för andras. Det är därför som vi nu ser en mångdubbling av antalet mässlingsfall i Europa, från 5273 fall 2016, 25863 fall 2017 till 82596 fall 2018-en ökning med 1400 procent på tre år enligt WHO. 2018 dog 72 barn och vuxna av mässling i EU på grund av vägran att inse fakta.
Men faktaresistensen kan få ännu mer förödande konsekvenser. När Thabo Mbeke, Sydafrikas ex-president, förnekade sambandet mellan HIV och AIDS och till en början vägrade att implementera ett nationellt hälsoprogram där antivirus-medicinering ingick, beräknas cirka 330000 människor ha avlidit enligt forskare på Harvarduniversitetet.
Faktaresistensen tar sig idag många uttryck; förnekandet av Förintelsen, klimatförnekelse och tokstollar som tror att månlandningen är en bluff eller att den amerikanska regeringen kände till att 9/11 skulle inträffa och ändå inte gjorde något för att förhindra terrordådet.
När bombattentat, skjutningar och bilbränder slår nya rekord i Sverige blir det förvisso allt svårare att förneka fakta men vissa gör ändå tappra försök, speciellt om det blir en frontalkrock mellan verkligheten och en bergfast ideologisk övertygelse. För det finns fortfarande personer som visar en tydlig motvilja att erkänna fakta, alltifrån en Bagdad-Bobbande kriminolog till en aktivist på Twitter och Facebook som med hjälp av statistiktrixande hävdar att Sverige aldrig varit så tryggt som nu.
Problemet med relativisering och förnekande av fakta är att det fördröjer livsnödvändiga åtgärder och leder till politisk handlingsförlamning. Ett första steg mot en lösning är att acceptera fakta, hur smärtsamma de än är, men också inse att vissa saker faktiskt var bättre förr.