Nog är väl Julen godhetens tid och nog är det väl goda löften vi vill ge vi inför det nya året. För vem vill inte gott? Den som till synes begår onda handlingar och kanske har till synes onda önskningar har troligen goda förklaringar därtill. Om ondskan definierat som ondska hade den väl förändrat sig och kanske likt trollkarlen av Kina, druckit upp sig själv.
Det är nog det misstaget vi gör och har gjort. Som när far berättade för pojken Stephan om förintelsen. Det behövdes inga förklaringar utöver att det var onda människor. Jag gick genom livet med vaksamhet inför att möjligen möta ondskan i form av onda människor. Nog har jag sett onda handlingar och nog har jag mött människor som haft en knepig syn på livet, skuld och ansvar.
Nu ligger ju själva knepigheten i att onda handlingar bärs fram av till synes vanliga människor. Människor som förlitar sig till förklaringsmodeller som kan motivera deras handlingar och tankar. Så är det ju för övrigt för oss alla att vi försöker skapa hållbara förklaringar för de felhandlingar vi gör.
Vi gör fel ibland vi människor och somliga fel får allvarliga konsekvenser. Vi tänker fel ibland. Det händer att vi inte förmår att känna den empati för andra som vore rimlig. Det händer att vi tror oss viktigare än andra och att vi ser våra barn som högre älskade än andras.
Bortförklaringar blir så korkade, ursäkterna så fula och slagen så hårda när någon vill försvara sig. För vi vet ju att alla människor har lika värde, jo det tror jag nog men den som blir anklagad försvarar sig. Dessutom är det ju så att den som känner sig rädd och otrygg eller orättvist behandlad ser sig om efter någon att skylla på.
Allt det där är lättare att se i barn. Godheten ligger så nära skalet även när barn begår elaka handlingar. Den syns bakom tilltvingad fasad och tårarna ligger nära. För vi vet vi människor. Vi vet vad som är rätt och orätt. Vi har det i oss att bry oss om andra.
Pappa vill berätta om andra världskriget just för att detta onda aldrig mer skulle kunna hända. Jag minns att det var allvar för honom, jag tror han grät och nu som vuxen förstår jag att detta inte var lätt att visa sitt barn. Det är bara på låtsas, brukade pappa säga när han läste sagor eller när vi såg på någon otäck film. Men det var det ju inte och det är inte utan i högsta grad på riktigt!
Det finns något bortom politiken, och något större än privat ekonomisk vinning. Alla människors lika värde, alla barns rätt till ett värdigt liv. Partier som inte står för dessa värden ska inte ha några röster utan bör varligt lyftas upp i en kärleksfull famn. När det sedan sitter där i knät bör någon stryka dess kind och peka mot himlen. Se där, bör någon sedan viska, där är godhetens stjärna. Se så starkt den lyster mitt i allt det mörka och kalla!
Så låt oss fylla våra glas med det vi behagar fylla glasen med och skåla för framtiden. Det är ju vi, ta mig tusan, som är framtiden. Ja i olika omfattning såklart och efter förmåga såklart.
Lundell skrev i Vardagar 2 om nått sorts värme vi förlorat. Om det nu är så, låt oss då krypa tätt ihop där vi står inför tolvslaget och skåla för ett varmt innerligt 2020! Låt oss akta oss för dom som sprider hat min vän. Hat smittar och vem tusan vill ha en hatisk värld för sina barn att växa upp i. Nej nån sorts Änglamark är att föredra, såklart!