Fortsättning från 11 april
Föreningsräven John Haraldsson klev 2022 in som ordförande i Hällestad hembygdsförening. Han var inte ens medlem då han fick frågan om att sitta i styrelsen.
– Men jag är med i många föreningar. 1992 var jag inte gammal men då blev jag kassör i min första styrelse, berättade John.
Han hade nog tänkt sig att helst ta hand om kassörssysslan även i hembygdsföreningen. Men valberedningen ville något annat.
Han är klart yngst runt bordet i badhuset. John arbetar fyra dagar i veckan inne "på industrin" i Finspång och ägnar sig, utöver allt föreningsarbete annars åt att vara "hobbylantbrukare" och hoppar även in och hjälper bönderna i trakten med det ena och andra.
– Drömmen är att kunna vara lantbrukare på heltid. Men det krävs mycket kapital för att ta ett sådant steg. Ska det bli något sådant så behöver jag nog ta hem en riktig vinstlott, sa John Haraldsson.
I sommar firar föreningen sina första hundra år som folkminnesbevarare. Den 29 juli blir det festligheter och återblickar i en skön blandning på hembygdsgården i Hällestad.
När det blir dags för fotografering visar sig solen en liten stund. Vi går ut i den solvita snön och jag ber Hans, Hans och John att ställa sig uppemot gärdsgården vid Församlingshemmet; hembygdsföreningens senaste och kanske djärvaste förvärv.
Församlingshemmet har varit i privat ägo sedan början av 1990-talet. Huset har använts mer än vad det har underhållits. Inom hembygdsföreningen har länge funnits en oro för att fastigheten helt ska förfalla och/eller att någon ny ägare skulle sätta sig på tvären och försvåra för föreningen att bedriva och utveckla populära aktiviteter som nationaldagsfirandet och "Hell´ste Marken".
Efter noggranna övervägningar och förhandlingar beslutade hembygdsföreningen 2022 att köpa Församlingshemmet. Föreningen var stadd vid kassa eftersom man nyligen sålt Åsebro gård som man i ett testamente fått sig tillskänkt några år tidigare.
– Vi köpte Församlingshemmet för att skydda vår flank. Nu kan vi styra över hela området utan att riskera att råka i konflikt med grannar. Vi har också förhoppningar om att kunna omvandla fastigheten till en Bygdegård för hela samhället, berättade Hans Lindberg.
Men att renovera och iordningställa den 400 kvadratmeter stora fastigheten kommer att kosta flera miljoner kronor. Hans Lindberg har i rollen som kassör tagit ett stort ansvar för att söka ekonomiska medel från bland annat Boverket och EU.
– De första beskeden om pengar kommer i maj i år. I väntan på det har medlemmarna hjälpts åt med att röja ut skräp och bråte ur huset. Vi fyllde tre stora containrar, berättade John Haraldsson.
Huset byggdes 1954 efter en insamling bland kyrkans medlemmar. Enligt Hans Lindberg är "stommen i huset bra". Men som sagt; allt annat behöver bytas ut.
Apropå folkminnen så visade det sig att både John Haraldsson och Hans Skoglund hade goda minnen från det gamla församlingshemmet. John berättade att han som barn gick på kyrkans barntimmar som hölls i nedervåningen. Där fanns det också ett pingisbord.
– Det var lätt att låna nyckeln till nedervåningen av prosten och det gjorde vi ofta för att spela pingis. Och om jag ska vara ärlig så gjorde vi väl också en hel del annat där än att spela pingis. Men det är väl preskriberat efter så pass lång tid, sa Hans Skoglund och log i mjugg.
Hällestad bergslag har lämnat efter sig ett otal stora och små gruvhål. På en del av platserna växte det fram fasta orter som Grytgöl, Ljusfallshammar och Borggård som finns kvar än idag. Hans Lindberg visade mig fina kartor och några helt fantastiska gruvritningar från 1700-talet. Några av ritningarna är tredimensionella; ritningsbladen ligger ovanpå varandra och varje blad föreställer en nivå i gruvan. Somliga ritningar är otroligt vackra, som små konstverk där ritaren signerat sitt arbete genom att avbilda sig själv och en medarbetare nere i ena hörnet.
– Att man la så mycket arbete på ritningar och kartor visar hur värdefull den här trakten med all sin järnmalm var på sin tid. Under en period fanns det inte mindre än tio järnbruk bara i Hällestad, berättade Hans Lindberg.
Jag lämnade Hällestad styrkt av folkminnen och imponerad av hembygdsföreningens enträgna arbete för att hålla minnen vid liv genom att hålla nutiden vid liv. Jag tror att Östen Pettersson i sin himmel kan känna sig tillfreds med hur hans arv förvaltas och utvecklas.