För några veckor sedan hölls Demokraternas partikonvent i Chicago där Kamala Harris formellt blev deras presidentkandidat. Chicago är den stad i vilken det hållits flest politiska konvent genom tiderna. The Windy City har varit platsen för 12 demokratiska och 14 republikanska konvent, alltså hela 26 stycken vilket är nära tre gånger så många som tvåan Baltimore på 10.
Att vara värd för ett amerikanskt politiskt konvent är en ekonomisk jackpot för staden och dess näringsliv. Beräkningar visar att över 50.000 besökare spenderar mer än 2 miljarder kronor under konventet där särskilt besöksnäringen gynnas. Visserligen kan hot om demonstrationer och oroligheter tillfälligt minska övrig turism, men även demonstranter och polis måste ju övernatta och äta.
Att just Chicago är en populär konventstad understryker dess väloljade politiska kugghjul som går under namnet The Chicago Machine. Ända sedan Förbudstiden 1920-1933 sägs Demokraterna i staden ha gått hand i hand med andra starka, men betydligt mer ljusskygga verksamheter. Tre borgmästare anses ha haft särskilt stor betydelse för denna utveckling: Anton Cermak (1928-1933), Edward Kelly (1933-1947) och Richard Daley (1955-1976).
Cermak öppnade partiet för andra minoriteter än irländare vilket breddade partiets maktbas. Kelly använde federala bidrag för att säkra Demokratisk dominans, lät gangsters hållas mot mutor och politiskt stöd, och gav de svarta jobb och bostäder i utbyte mot röster. Daleys byggboom gav kommunala kontrakt mot "kampanjbidrag" och röster som han använde för att krossa republikanerna som politiskt parti. Sammantaget skapades ett politiskt maskineri som fortfarande dominerar Chicago och Illinois.
Delstaten Illinois har 102 counties. Republikanerna styr 13 av dem. Chicago utgör 9 procent av ytan, men har 2/3 av befolkningen. Nära 85 procent av stadens invånare röstar demokratiskt. Med sådana siffror är det vanligare med vitaminer i en Fanta än republikaner i Illinois. Det har gått så långt att för det republikanska högkvarteret är Illinois en förlorad delstat, där ytterst lite stöd, ekonomiskt eller annat utgår centralt. De få tappra entusiaster som trotsar oddsen och motståndet gör det i en uppförsbacke som liknar vänsterpartiets i Danderyd eller Vellinge.
Delstatens största county är Cook County med 40 procent av invånarna. I folkmun kallas det snarare Crook County ("crook" betyder skurk) och det finns sannerligen skäl för detta. Av de senaste tio guvernörerna har fyra dömts till fängelse och många toppolitiker har misstänkts för brott som inte kunnat styrkas. Senaste guvernören i finkan var demokraten Rod Blagojevich som 2011 dömdes på 17 punkter till 14 års fängelse. Därtill har en senator, sex kongressledamöter och ett 40-tal delstatspolitiker på alla nivåer fått skaka galler, mest för korruption och förskingring.
På senare tid har korruptionen kanske inte minskat, men den har blivit mindre synlig och mer raffinerad. Mediarapporter gör dock gällande att demokratisk partibok inte längre är ett krav för toppjobb eller för kommunala och delstatliga kontrakt. Men frånvaron av republikaner bland de politiskt tillsatta eller kommunala/delstatliga underleverantörerna motsäger detta tydligt.
Det kanske inte är ett mirakel att just Chicago har tilldelats så många konvent? För vad som fungerar i Chicago verkar även fungera annorstädes; den allsmäktiga dollarn kan vara ett utmärkt smörjmedel även utanför Crook County.