1938 firade Metallverken i Finspång sina första 25 år här på jorden. I boken "Finspång - en bit av folkhemmet" berättar Sten O Karlsson om de stora undersökningar av sina medarbetares livsvillkor som företaget bestämde sig för att göra i samband med jubileet. Boken om Finspång som en folkhemsbit gavs ut 2006 av Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) och Arbetslivsinstitutet. Boken består av ett antal uppsatser som ur en rad olika aspekter belyser Finspångs utveckling under 1900-talets första sjuttio år. Jag har tidigare här på Folkbladets Finspångssida berättat om kapitlen som handlar om Gästarbetarna (7 maj), Fotbollen (24 juni), Yrkesskolan (2 juli) i Finspång. Forskaren och dåvarande docenten Sten O Karlsson har således tagit sig an Metallverkens stora levnadsundersökningsprojekt från 1938 i sitt kapitel. En av många speciella saker med den här historien är att "publiceringen av undersökningarna kom att skjutas på framtiden för att till slut begravas i Svenska Metallverkens arkiv där den blev liggande under mer än 60 år. Syftet med detta kapitel är att borsta bort arkivdammet från dessa tidsdokument som enligt min mening i lika hög grad speglar epokens utopiska idéer som metallarbetarfamiljernas liv för sextiofem år sedan", skriver Sten O Karlsson. Hans kapitel i boken har rubriken "Som det rika landet Gosen", vilket anspelar på den bibliska ort i Egypten som är själva sinnebilden för ett rikt och välsignat land. Det som kom fram i Metallverkens stora undersökningar vittnar också på många sätt om framsteg och välmående. När Finspång på 1910-talet tog språnget in i det moderna industrisamhället så inleddes en över femtio år lång epok av tillväxt och utveckling. Några år av elände och arbetslöshet under det tidiga trettiotalet var ett hack i kurvan; men inte mer.
Undersökningen bestod av tre delar. Sten O Karlsson berättar att A-undersökningen skulle inriktas på de "anställdas sociala härkomst samt nuvarande arbets-, inkomst-, familje- och bostadsförhållanden. Vad gällde arbetsförhållandena skulle särskilt intresse ägnas åt rationaliseringens effekter på industri- och kontorsarbetet. B-delen skulle ha "levnadsstandarden och konsumtionen i fokus. För detta syfte skulle ett antal husmödrar anmodas att föra dagliga och detaljerade dagböcker över sina inköp under ett år. För besväret skulle de belönas med 30 kr, de bästa dagböckerna skulle dessutom erhålla en premie." Vad gällde C-undersökningen skulle den helt inriktas på bostadsförhållandena.
Fram ur det stora materialet som Sten O Karlsson tagit sig an från Metallverkens arkiv växer en bild av hur Metallverksarbetaren och hans familj hade det runt år 1938. Fascinerande läsning på många sätt. Författaren har delat upp materialet i fem olika block:
1) Bilden av metallarbetaren och metallarbetet, 2) Familjeliv och vardagskultur, 3) Det lokala föreningslivet, 4) Metallarbetarnas bostadsförhållanden, samt 5) Finspång 1938 ur en arbetarhustrus perspektiv.
Arbetsstyrkan på Metallverken var överhuvudtaget ungdomlig, skriver Sten O Karlsson: "Av tusen arbetare var bara 160 äldre än 36 år medan hela 631 var yngre än 26. Bara under de två åren 1934–35 hade 260 nya arbetare anställts. De största arbetsplatserna på Metallverken var valsverket, tubverket, tråddrageriet, gjuteriet och mekaniska avdelningen i nu nämnd ordning."
Den stora mängden unga arbetare vid Metallverken tog tidigt itu med familjebildningen. Enligt undersökningen var giftasåldern "anmärkningsvärt" låg vilket utredarna förklarade med att de "tämligen snabbt uppnådde maximilön inom sitt yrke. Andra orsaker kunde vara de låga levnadskostnaderna på orten och bristen på nöjesliv, vilket gjorde familjelivet relativt attraktivare."
De vanligaste sjukdomarna bland arbetarna var "influensa, magsår och blindtarmsinflammation. Ischias, nervsjukdom och reumatism var också vanliga åkommor."
Om husmödrarna fyllde i sina dagböcker och enkäter på ett sanningsenligt sätt så var Metallverkens arbetare väldigt skötsamma. Utgifterna för tobak, öl, vin och sprit var "mycket blygsamma." Det köptes betydligt er mjölk än alkohol, kort sagt. Finspång stack också ut med sina låga hyror; knappt hälften av rikssnittet. I undersökningen ingick 104 arbetarfamiljer. 73 av dem hade böcker i hemmet men nästan alla "höll en dagstidning, Folkbladet dominerade stort". Vad gäller "Finspång 1938 ur en arbetarhustrus perspektiv" ber jag om att få återkomma här i spalterna.