Han frågade inte om det fanns några snälla barn, visste nog mycket väl att just den egenskapen tillhör barn. Finns det några snälla vuxna, hade han kunnat fråga men det åligger inte tomtar att bli personliga på det sättet. Just innan tomten gick lyfte han på skägget och slängde i sig en snaps. ”Detta är en tilltvingad julefrid även för mig”, viskade han genom skägget när jag öppnade dörren för att släppa ut honom. Sedan vände han sig om och vinkade till barnen som han möjligen tror mer på än dom tror på honom. Vi måste väl alla tro på barnen? Tyvärr hade tomtens släde fastnat i plogad snö på gatan så vi fick skotta en del tomten och jag. Renarna hade han parkerat på gården inne hos grannarnas hundar och dom stod där i någon sorts helig gemensam frid och begrundade vårt arbete. ”Det skulle behövas väldigt många tomtar i världen”, muttrade tomten när jobbet var klart. ”Väldigt många och med kanske omöjliga gåvor ”! Så tog renarna farväl av grannens hundar, svårt att beskriva just det avskedet då det mest var en upplevelse, en känsla liksom. Det finns, som du vet, inte ord för allt och ju värre det blir i världen desto fler ord tycks fattas oss! Efter allt detta satt jag utmattad i soffan med värk både här och där. ”Fick du så ont bara av att gå ut och köpa tidningen”, undrade ett av mina kloka barnbarn. ”Det finns inte svar på allt här i världen”, svarade jag, ”en måste leta nogsamt”. ”Du är knepig farfar” menade barnbarnet. ”Nä, nä det är världen som är knepig” svarade jag men då var barnbarnet tillbaka i pakethögen. Var sak har sin tid.
Det finns många saker att välja bland när det blir tid för nyårslöften. Det faktum att jag inte är en fullkomlig människa gör valmöjligheterna än fler. Traditionen påstås komma från USA och förkom inte förrän framåt 50-talet i Sverige. En dikt av Stig Dagerman med titeln ”nyårslöfte” publicerades i tidningen Arbetaren nyårsaftonen 1952. Dikten är inte särskilt munter och löftena inte särskilt högt hållna men ändå. För ja, han klämde in ett gäng löften. När jag skriver detta ser jag mig om, vaksamt, ingen ser mig så jag kanske vågar. Vågar skriva en egen nyårslöftes dikt. Visserligen kommer detta tilltag att avslöjas när krönikan kommer i tryck men då kan jag väl bara hålla mig på min kant och förneka all kännedom samt vid behov även hävda att jag inte är jag. Allt tycks ju gå i dessa tider då krig inte är krig och barns rätt till liv saknar konsekvens.
Nyårslöfte 2023 (hommage, för Stig Dagerman)
Jag lovar att träna flitigt och mer
Inte förbättra det av mig som andra ser
mer tänka bättre och bli mer klok
för skraltiga vagnar orka vara ett lok – ibland
Jag lovar att stå upp för alla barn
Lovar vägra ge upp och vägra bli van
Barnen är framtiden och det är mer än bara ord
För alla dom ska jag kräva bördig jord – ibland (rätt ofta)
Ja jag vet, det där ”ibland” passar varken i dikt eller löften men en är ju bara människa. Att försöka kan väl duga som löfte? Många försöker inte ens tycks det mig. Helst ska man väl vara många som lovar göra ett och samma. En för alla, alla för en eller nått.
2023 är ett tungt år att se tillbaka på även om det som alltid finns mycket att fröjdas över så ligger en mörk skugga av krig och brist på insikt om allas lika värde över året. Men ändå, låt oss höja blicken, just för nyårsskålen, för den finns där, godheten och solidariteten! Det är väl inte fler tomtar som behövs här i världen, hur skulle det se ut? Fler människor som säger ifrån när andra trampas på och ställer sig på de svagas sida behövs nog däremot!
Barnen är framtiden och det är mer än bara ord
För alla dom ska Vi kräva bördig jord!
Gott nytt år!