Han frĂ„gade inte om det fanns nĂ„gra snĂ€lla barn, visste nog mycket vĂ€l att just den egenskapen tillhör barn. Finns det nĂ„gra snĂ€lla vuxna, hade han kunnat frĂ„ga men det Ă„ligger inte tomtar att bli personliga pĂ„ det sĂ€ttet. Just innan tomten gick lyfte han pĂ„ skĂ€gget och slĂ€ngde i sig en snaps. âDetta Ă€r en tilltvingad julefrid Ă€ven för migâ, viskade han genom skĂ€gget nĂ€r jag öppnade dörren för att slĂ€ppa ut honom. Sedan vĂ€nde han sig om och vinkade till barnen som han möjligen tror mer pĂ„ Ă€n dom tror pĂ„ honom. Vi mĂ„ste vĂ€l alla tro pĂ„ barnen? TyvĂ€rr hade tomtens slĂ€de fastnat i plogad snö pĂ„ gatan sĂ„ vi fick skotta en del tomten och jag. Renarna hade han parkerat pĂ„ gĂ„rden inne hos grannarnas hundar och dom stod dĂ€r i nĂ„gon sorts helig gemensam frid och begrundade vĂ„rt arbete. âDet skulle behövas vĂ€ldigt mĂ„nga tomtar i vĂ€rldenâ, muttrade tomten nĂ€r jobbet var klart. âVĂ€ldigt mĂ„nga och med kanske omöjliga gĂ„vor â! SĂ„ tog renarna farvĂ€l av grannens hundar, svĂ„rt att beskriva just det avskedet dĂ„ det mest var en upplevelse, en kĂ€nsla liksom. Det finns, som du vet, inte ord för allt och ju vĂ€rre det blir i vĂ€rlden desto fler ord tycks fattas oss! Efter allt detta satt jag utmattad i soffan med vĂ€rk bĂ„de hĂ€r och dĂ€r. âFick du sĂ„ ont bara av att gĂ„ ut och köpa tidningenâ, undrade ett av mina kloka barnbarn. âDet finns inte svar pĂ„ allt hĂ€r i vĂ€rldenâ, svarade jag, âen mĂ„ste leta nogsamtâ. âDu Ă€r knepig farfarâ menade barnbarnet. âNĂ€, nĂ€ det Ă€r vĂ€rlden som Ă€r knepigâ svarade jag men dĂ„ var barnbarnet tillbaka i pakethögen. Var sak har sin tid.
Det finns mĂ„nga saker att vĂ€lja bland nĂ€r det blir tid för nyĂ„rslöften. Det faktum att jag inte Ă€r en fullkomlig mĂ€nniska gör valmöjligheterna Ă€n fler. Traditionen pĂ„stĂ„s komma frĂ„n USA och förkom inte förrĂ€n framĂ„t 50-talet i Sverige. En dikt av Stig Dagerman med titeln ânyĂ„rslöfteâ publicerades i tidningen Arbetaren nyĂ„rsaftonen 1952. Dikten Ă€r inte sĂ€rskilt munter och löftena inte sĂ€rskilt högt hĂ„llna men Ă€ndĂ„. För ja, han klĂ€mde in ett gĂ€ng löften. NĂ€r jag skriver detta ser jag mig om, vaksamt, ingen ser mig sĂ„ jag kanske vĂ„gar. VĂ„gar skriva en egen nyĂ„rslöftes dikt. Visserligen kommer detta tilltag att avslöjas nĂ€r krönikan kommer i tryck men dĂ„ kan jag vĂ€l bara hĂ„lla mig pĂ„ min kant och förneka all kĂ€nnedom samt vid behov Ă€ven hĂ€vda att jag inte Ă€r jag. Allt tycks ju gĂ„ i dessa tider dĂ„ krig inte Ă€r krig och barns rĂ€tt till liv saknar konsekvens.
NyÄrslöfte 2023 (hommage, för Stig Dagerman)
Jag lovar att trÀna flitigt och mer
Inte förbÀttra det av mig som andra ser
mer tÀnka bÀttre och bli mer klok
för skraltiga vagnar orka vara ett lok â ibland
Jag lovar att stÄ upp för alla barn
Lovar vÀgra ge upp och vÀgra bli van
Barnen Àr framtiden och det Àr mer Àn bara ord
För alla dom ska jag krĂ€va bördig jord â ibland (rĂ€tt ofta)
Ja jag vet, det dĂ€r âiblandâ passar varken i dikt eller löften men en Ă€r ju bara mĂ€nniska. Att försöka kan vĂ€l duga som löfte? MĂ„nga försöker inte ens tycks det mig. Helst ska man vĂ€l vara mĂ„nga som lovar göra ett och samma. En för alla, alla för en eller nĂ„tt.
2023 Àr ett tungt Är att se tillbaka pÄ Àven om det som alltid finns mycket att fröjdas över sÄ ligger en mörk skugga av krig och brist pÄ insikt om allas lika vÀrde över Äret. Men ÀndÄ, lÄt oss höja blicken, just för nyÄrsskÄlen, för den finns dÀr, godheten och solidariteten! Det Àr vÀl inte fler tomtar som behövs hÀr i vÀrlden, hur skulle det se ut? Fler mÀnniskor som sÀger ifrÄn nÀr andra trampas pÄ och stÀller sig pÄ de svagas sida behövs nog dÀremot!
Barnen Àr framtiden och det Àr mer Àn bara ord
För alla dom ska Vi krÀva bördig jord!
Gott nytt Ă„r!