Sverige bör vända sandlådan ryggen och fundera över värden att beskydda. Hur kan svenska politiker tillåta att odemokratiska grupper växer i styrka? Det är skamligt och lika osmakligt att ett parti, stödda av var tionde svensk, inkluderar reklam för AFA, våldsbejakande vänsterextremister, inför EU-valet.
Alla människor bör äga rätten att välja: religiös eller ateist, med eller utan slöja, med en man, kvinna, eller ingen alls. Så länge valet inte påverkar, hetsar eller skadar någons fri- och rättigheter.
Mest drabbas kvinnor och barn, men också män, av moralpoliser som kräver att andra lever i enlighet med religiösa föreskrifter.
Det råder ett löjligt gullande, ett försiktigt närmande, ett tassande kring grupperingar som i grunden är mot demokratier.
Mellanmjölkslandet behöver större muskler för stävjandet av heders- och terrorbrott, för värnandet att politik inte styrs av religion.
Jag läste om avrättningarna av 37 personer i Saudiarabien. En 17-åring, på väg mot sitt livs äventyr antagen vid ett universitet i USA, greps. Han anklagades för planering och genomförande av regimfientliga protester 2011 och dömdes till döden. Nu är han halshuggen. Inget religionskramande får honom uppstånden.
Han är ett av många sorgliga exempel på inskränkning av åsiktsfriheten och så långt ifrån hur vi önskar att svenska samhället utvecklas. Trots det råder hos politikerna ”strutsmentalitet” när finansiella medel pumpas in i moskéer, när skolor tillåts trots konfessionella inslag, när barns rättigheter kränks.
Människor som bosatt sig i Sverige, undan förföljelser, krig och tortyr, ser hur problemen jagar i kapp dem. Människor som står bakom demokratiska värden mottar hot, hat och kränkningar för att gaphalsar är så starkt förvissade om att jagtolkningen är den allsmäktiga sanningen. Många är oförmögna att lyfta blicken och använda källgranskning för blottläggandet av utmaningarna i samhället. Tack och lov att Säpo ser allvaret och agerar. Tack alla modiga som vågar kämpa mot orättvisorna dolda under religiösa slöjorna.
Salafistiska- och Wahhabistiska grupper, som sprider radikala islamistiska tolkningar i Sverige, är livsfarliga. Det visar självmordsbombningarna på Sri Lanka. Grupperna förordar strikta sharialagar, kräver att kvinnor täcker ansiktet samt obligatorisk närvaro i moskéer.
Trots att dessa krav inte hör hemma i demokratier är det vardag för många i Sverige.
Politikers naiva hållning till problem, försvarade med religionsfrihet, visar möjliggörandet av utländsk finansiering till moskéer och skolor, som stärker odemokratiska syften och försvårar människors liv i samhället.
Salafisterna subventionerar var fjärde, av de 25 största, moskéerna i Sverige. Religiösa fanatiker har ledande befattningar inom skolverksamheter. Och så frågar vi oss hur Sverige lyckats bli en grogrund för extremism?
När ska vi dra i handbromsen? Varför lyssnar vi inte till kunniga om finansiärernas målbilder?
Vi har mycket att lära av grannländerna som förstått att samhället behöver agera snabbare och lagändra när medborgares säkerhet hotas.
Sverige måste kämpa långsiktigt för att regnbågsflaggan även i framtiden vajar i demokratiska vindar.
Ett första steg är att Sverige slutar vara bidragslandet utan motprestationer och blir kravlandet, där rättigheter går hand i hand med skyldigheter. De som saknar vilja att leva i enlighet med demokratiska värden bör uppmuntras att söka sig ett nytt boendeland.